Kennedymordet del 8: Kennedys alla kistor

Medan världens fokus var riktat mot Lee Harvey Oswald fortsatte brottet och mörkläggningen i hemlighet på ett militärsjukhus i Washington. Kennedys livvakt drog vapen och stal kroppen. Tio vittnen oberoende av varandra skulle sedan intyga att kroppen inte kom till bårhuset i samma kista som Jackie Kennedy hade vakat som en hök över.

Staffan H Westerberg, sedan mitten av 1990-talet grävande journalist och researcher från Stockholm har haft mordet på John F Kennedy som ett livslångt intresse. Det som började som hobby, ledde snart till rekonstruktioner av skjutningen på P10 i Strängnäs 1996 och ett antal artiklar för olika publikationer. 

Staffan ingår i gruppen Oswald Innocence Campaign tillsammans med de viktigaste oberoende utredarna av Kennedymordet i USA.

Vidare är han en del av journalisten Russ Bakers nätverk av researchers, med inriktning mordet på JFK. Har sedan två år arbetat på en bok om mordet i Dallas, som väntas bli färdig inom kort. Staffan skrev 1995 romanen Fågelbröstet som utkom på Albert Bonniers förlag.

Klockan 13.15 hade John F Kennedy varit dödförklarad i femton minuter. Då passade vicepresident Lyndon Baines Johnson på att lämna Parklandsjukhuset.

Nu var Johnson Commander in Chief och hade nått sina drömmars mål. Med stort polisbeskydd skulle han köras till Love Field-flygplatsen, där Kennedys plan Air Force One väntade.

Till säkerhetspersonal och journalister vid Parkland sa han:

– Det är bäst att jag ger mig av. Det kan röra sig om en världsomspännande komplott, där också jag kan vara en måltavla.

Fyrtiofem minuter efter att Johnson lämnat sjukhuset uppstod ett tumult i en korridor på Parkland.

Författaren Michael Calder har till boken JFK vs CIA har satt ihop följande scenario:

Kennedy läggs i bronskista

Direkt efter att president Kennedys kropp lagts i bronskistan ombads alla utom Secret Service lämna Traumarum 1. Kroppen togs då ut ur bronskistan och ersattes av två gröna syreflaskor som förmodligen lindades in i filtar och lakan. Därefter rullades kistan ut i korridoren och bort mot den väntande ambulansen som skulle ta den till Air Force One.

När O´Neals begravningsbyrå i Dallas fick tillbaka kistan från Washington upptäcktes fläckar efter grön färg på några vita lakan som fanns kvar i kistan. Samma dag som kistan levererades till Parkland, försvann oförklarligt två gröna syreflaskor och en svart liksäck från O´Neals begravningsbyrå. Därför misstänker flera oberoende utredare att syreflaskorna användes som ballast, medan Kennedys kropp fördes ut på annat sätt, kanske via källarvägen.

Om det verkligen skett en förflyttning av kroppen redan på Parkland kan det förklara den krissituation som snart inträffade. När Secret Service-vakter med chefen Roy Kellerman i spetsen var på väg att rulla ut kistan kom rättsläkaren Earl Rose och hans stab för att stoppa Kellerman. Rose hänvisade till Texaslag som sa att kroppen först skulle genomgå en rättsmedicinsk undersökning och obduktion i Dallas, innan den kunde tillåtas återvända till Washington. Ett högljutt tjafsande uppstod nu mellan sjukhuspersonal och Secret Service.

– Vi tar kroppen med oss, sa Roy Kellerman och drog sin tjänstepistol som han riktade mot läkaren Rose.

– Jag varnar er, sa Rose och såg trotsigt mot Kellerman. Ni bryter beviskedjan om ni tar kroppen.

Roy Kellerman struntade fullständigt i Earl Rose:

– Du kan ju alltid följa med till Washington och sitta och glo på kistan hela vägen.

– Det finns ingen lag som tillåter det, försökte Rose.

– Spelar ingen roll, sa Kellerman. Familjen ska inte behöva genomlida detta. Vi får lösa det när vi kommer till Washington.

Även Kennedys personlige läkare amiral George Burkley bröt in i diskussionen:

– Vi flyttar kroppen. Det här är Förenta Staternas president. Ni kan glömma era lagar.

Varför drog Kellerman vapnet? För att han var pressad eftersom kistan till varje pris inte fick öppnas, då Kennedys kropp inte fanns i den? En teori går ut på att medan bråket pågick lades Kennedys kropp i en svart liksäck, forslades ner till källaren, där den placerades i en simpel transportkista, alternativt annan typ av stor väska eller koffert, och kördes ut genom källargången till en väntande bil. Teoretiskt kan kroppen även ha packats in i följebilen som åkte efter ambulansen.

Kroppen stjäls

Egentligen var det obegripligt varför de alls hävdade att kroppen behövde flyttas från Dallas. I det här läget visste nämligen ingen till vilket sjukhus i Washington kroppen skulle tas, troligen Walter Reed-sjukhuset, kanske sjukhuset på flottbasen Bethesda. Det måste ses som skäligen misstänkt att en obduktion inte fick genomföras på Parkland, som var känt för sina skickliga rättsläkare, när lagen krävde det samt att Secret Service ändå inte hade något protokoll som de följde.

Oavsett vilket sanningen var dukade Earl Rose under för trycket. Kistan rullades därför ut till en väntande likbil från O´Neils begravningsbyrå, som tillsammans med en följebil från Secret Service omedelbart levererade den till Love Field.

Antingen hade Lyndon Johnson drabbats av ett svårt anfall av fåfänga och hämndbehov, eller så ingick det i en plan att han skulle ta över presidentens flygplan, Air Force One. Faktum var att båda planen var identiskt lika. Vad få har insett var också att namnen Air Force One och Air Force Two bara var så kallade ”call signs”. Hade Johnson rest hem i det plan han landat med i Dallas hade det automatiskt hetat Air Force One.

Johnson tar över planet

I ett läge där landets populäre president hade skjutits ihjäl på öppen gata i Texas var sorgen omedelbar och tung. Då valde vicepresidenten att vidta åtgärder som bara kunde uppfattas som synnerligen omdömeslösa och hjärtlösa. Han tänkte nämligen inte låta Jackie och hennes döde man och resten i Kennedys stab få göra sin sista resa hem för sig själva. När flygpersonalen såg att Johnson och hans entourage kom ombord och tog över planet blev stämningen tryckt.

Det första som hände var att Johnson gav order om att sätta på tv:n och dra ner alla jalusier. Just den där ordern var lite märklig eftersom han inte alls verkade vara intresserad av att se på nyheterna. I stället gick Johnson raka vägen in till president Kennedys rum för att byta skjorta. Vicepresidenten använde även Kennedys badrum under en lång stund och kom ut nykammad och redo. Snacket om en världsomspännande komplott och att även han kunde vara en måltavla verkade nu vara som bortblåst. Johnson vidtog inga säkerhetsåtgärder, varken vid flygplatsen i Dallas eller senare vid ankomsten i Washington. Och det är en hel del åtgärder, agerande och handlingar som Johnson hängav sig åt ombord på planet som många oberoende utredare under åren nagelfarit och funnit misstänkt.

Varför bytte han plan när det inte behövdes och när det såg så illa ut – Johnson som var så fåfäng och mån om vad folk skulle tycka? Johnson bytte inte bara plan, han beordrade även över alla väskor från Air Force Two till Kennedys plan. Varför då – när bägge planen ändå skulle flyga nästan samtidigt till samma destination, endast två timmar bort? I nästa moment ringde Johnson till justitieminister Robert Kennedy för att fråga om han tyckte det var viktigt att svära presidenteden så fort som möjligt.

– Nej, varför då, sa Bobby Kennedy, som befann sig i Washington. Det är inte nödvändigt, det tycker jag du ska göra vid ett senare tillfälle.

Varpå Lyndon Johnson ringde till vännen och domaren Sarah Hughes, som fick köras till flygplanet av Dallas borgmästare Earl Cabell. Till Kennedys särskilde rådgivare Kenny O´Donnell sa Johnson därefter att han fått rådet av Bobby Kennedy att sväras in som president så fort som möjligt och att domare Hughes var på väg.

Varför ljög Lyndon Johnson om detta? Varför behövde han sväras in ombord på flygplanet, en extremt olämplig plats, när han redan var Commander in Chief? Den formella ceremonin kunde vänta. Varför hade han så bråttom och så uselt omdöme?

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/8KistanInIFlygplan3.png

Blodiga kläder

När kistan anlände till planet placerades den längst bak vid den vänstra bakdörren. Direkt efter följde den unga änkan Jackie, som fortfarande inte tagit av sig de blodiga kläderna. De som kom nära henne kunde också se att hon hade kvar små partiklar av hennes mans hjärnsubstans i håret. Snart gick det dock upp för Jackie att planet var fullt av Lyndon Johnsons folk. Flera uttryckte avsky över vicepresidentens taktlöshet och bristande empati.

Jackie höll masken och styrde stegen mot sitt sovrum, kanske för att komma bort från eländet och samla krafter. Byta kläder hade hon inte tänkt göra. Washington skulle minsann få se vad ”de” hade gjort med hennes man, som hon hade sagt till Kenny O´Donnell.

Av allt fruktansvärt som hade hänt denna svarta dag kan det som skedde därnäst visa vilken styrka denna 34-åriga Jacqueline Kennedy besatt. När hon öppnade dörren möttes hon av en syn som inte kan ha känts särskilt upplyftande. På hennes säng låg Lyndon Johnson utsträckt. I rummet fanns även Lady Bird Johnson och en kvinna vid namn Marie Fehmer. Dessa tre gick igenom texten för presidenteden, eftersom Lyndon snart skulle sväras in som president.

Johnson kom upp på fötter och ursäktade sig. Det var ett lamt försök och ingenting som lättade upp stämningen. Inte heller blev det bättre när Lady Bird Johnson, som såg på Jackies nerblodade dräkt, föreslog att hon skulle byta kläder.

– Nej, tack, sa Jackie.

Prick halv tre på eftermiddagen anlände domare Sarah Hughes till Air Force One, ditkörd av Jesse Curry och Dallas borgmästare Earl Cabell med uppdraget att svära in Lyndon Baines Johnson som USA:s 36:e president. Klockan 14.18 var alla samlade i den trånga flygkabinen för att bevittna ceremonin. Jackie Kennedy fick inte sörja bredvid sin mans kista; i stället övertalades hon att ställa upp för Johnson – när landet var i kris. Det sista var förresten ett genomgående argument som seglade fram i tid och otid.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/8LBJ svaer1.png

På alla av de elva fotografierna som togs när Johnson svors in syns en zombieliknande Jackie stirra ner i alltings hopplöshet. Det var sannerligen ingen värdig plats för en ny president att födas. Framför allt inte alls nödvändigt. Mörkt, trångt, alla jalusier neddragna. Just det, ceremonin pågick mellan klockan 14.18 och 14.32. Då var kistan obevakad av samtliga som stod John F Kennedy nära. Ingen hade kistan under uppsikt och kunde inte heller se vad som pågick utanför planet. Däremot kunde de höra att bagage packades in i väskutrymmena.

Flera oberoende utredare tror att det var under dessa fjorton minuter som kroppen antingen togs ut ur bronskistan och flyttades till ett av väskutrymmena i den främre delen av planet. Eller så låg det gröna syreflaskor i kistan medan kroppen anlände kamouflerad av Johnsons bagage utanför planet, omöjlig att se på grund av alla fällda jalusier.

Var det därför Johnson hade gett order om byte av plan, tv:n på och jalusierna nere samt att alla ombord måste bevittna ceremonin – för att kroppen i hemlighet skulle kunna flyttas eller komma ombord?

Smutsigaste knepen

När Lyndon Johnson var tolv år hade han sagt till sina kamrater i Johnson City, Texas att han en dag skulle bli USA:s president. Detta var något han upprepade under hela sin ungdomstid och blev en drivkraft för honom att ta sig till den politiska arenan. Han började som sekreterare och assistent 1931 åt kongressledamoten Richard Kleeberg och träffade rikemansdottern Claudia Taylor, som han omedelbart gav namnet ”Lady Bird” för att de två skulle ha samma initialer – LBJ.

Trots att Johnson förlorade senatsvalet 1948 mot Coke Stevenson med 854 röster, lyckades hans advokat Ed Clarke fuska med valurna 13 i Alice Texas så att det blev Johnson i stället för Stevenson som fick representera Texas i Washington. I sin politiska karriär lärde sig Lyndon Johnson alla smutsiga knep, enligt Barr McClellan, och omgav sig med personer som begick grova ekonomiska brott för Johnsons räkning. När tidningarna kallade honom för ”Landslide Lyndon” mumlades det ”Lying Lyndon” hemma vid köksborden.

Lyndons promiskuösa syster Josefa Johnson brukade delta i gruppsexlekar i en park i Austin tillsammans med pojkvännen Doug Kinser. När Kinser bad om pengar från Johnson visste inte Johnson om det var utpressning eller ett lån. Däremot förstod han att systerns leverne kunde äventyra hans politiska karriär. Den 22 oktober 1951 sköts Doug Kinser till döds av Johnsons assistent Malcolm ”Mac” Wallace. Trots att mordet var överlagt och hade skett i USA:s straffsträngaste stat lyckades Ed Clarke och Lyndon Johnson få domaren att bara ge Wallace ett femårigt villkorligt straff.

Ryktena om Lyndon

Hela Lyndon Johnsons karriär skulle kantas av rykten om ekonomisk brottslighet samt att han lät mörda personer som på ett eller annat sätt stod i hans väg. År 1984 skrev advokaten Douglas Caddy ett brev till biträdande justitieminister Stephen Trott vid justitiedepartementet. I brevet hävdade Caddy att Johnsons kompanjoner Billy Sol Estes och Mac Wallace tillsammans med Lyndon Johnson varit delaktiga i flertalet mord, bland andra mordet på Johnsons egen syster Josefa Johnson.

Barr McClellan påstår i sin bok Blood Money & Power att siffran kan vara så hög som tjugo mord som Lyndon Johnson beordrat. Med grannen och vännen J Edgar Hoovers hjälp tog Johnson sig upp i maktens korridorer och blev till sist den seniore ledaren i senaten och en av de mäktigaste männen i Washington. När John F Kennedy blev president ansågs det därför underligt att maktpersonen Johnson skulle vara intresserad av den maktlösa rollen som vicepresident under den unge Kennedy som Johnson enbart avskydde, enligt Barr McClellan. Ombord på en buss på väg till en av alla installationsbaler i Washington 1960 frågade Time Lifes ägare Henry Luce´s hustru Clare Boothe Luce varför Lyndon Johnson lämnat ifrån sig all makt som senatsledare för att ta den tandlösa posten som vicepresident. Lyndon svar låg på gränsen mellan skämt och allvar:

– Clare, enligt statistiken överlever inte var fjärde president sin första mandatperiod. Jag är en hasardspelare, älskling, och det här är den enda chansen jag får.

Presidentplanets ankomst till Andrews flygbas i Maryland följdes av samtliga stora tv-kanaler i USA. Sorgen var bedövande i den mörka kvällshimlen när planet taxade in för parkering. På behörigt avstånd väntade den samlade världspressen.

Var fanns John F Kennedys kropp?

Chefsanalytikern Douglas Horne vid Assassination Records Review Board, ARRB, och författaren David Lifton tror att bronskistan var tom när planet landade. Flera oberoende utredare har avvikande uppfattningar sinsemellan om förhållandet kring kroppen och vad som hände med den mellan Dallas och Washington. Till skillnad från David Lifton tror inte Doug Horne att källarvägen användes ut från Parklandsjukhuset. När Lifton förmodar att bronskistan var tom när den lämnade Parkland tror Horne att Kennedy fanns i den. Stämmer uppgiften om syreflaskorna så togs presidenten antagligen ut via källaren. Men vem som har rätt får vi sannolikt aldrig veta. Båda två anser dock att Kennedys kropp flyttades till ett utrymme ombord på planet i samband med att Johnson svor presidenteden. Horne tror att kroppen flyttades till bagageutrymmet längts fram i planet, som hade tryckkabin och var tempererat, vilket betyder att utrymmet kunde bemannas under flygning.

De flesta vuxna i USA satt förstämda framför sina tv-apparater och såg det upplysta presidentplanet omgivet av ett kompakt mörker. När hissen var på plats steg Jackie Kennedy ut på rampen. Fortfarande klädd i sin nerblodade rosa dräkt. Snart sågs även bronskistan som bars av Kenny O´Donnell och några Secret Servicemän. Vad som hände bakom planet ute i mörkret kunde ingen se, trots att det var där bagaget togs ut. Någonstans i mörkret fanns nämligen inte bara en svart likbil, där stod även en helikopter redo att lyfta.

Miljoner tv-tittare kunde följa den grå ambulansen som backade upp mot planet. Den imposanta bronskistan baxades in i bilen medan Jackie och Bobby Kennedy, som nyligen anslutit från hemmet i Washington, satte sig i baksätet. I den stora bilen fanns även plats för general Godfrey McHugh och Secret Servicemännen Bill Greer och Roy Kellerman. När ambulansen åkt iväg med kistan, steg Lyndon B Johnson av planet med hustrun Lady Bird och gick fram till ett antal uppställda mikrofoner, varpå Johnson levererade sitt första tal som president till det amerikanska folket:

– Det är en sorgens dag för alla människor, började LBJ.

Förvirring på bårhuset

På bårhuset i Bethesda Naval Hospital väntade obduktionsteknikerna Paul O´Connor och James Jenkins på att kistan skulle anlända. Deras första uppgift var av preliminär karaktär; bland annat skulle de såga upp huvudet och avlägsna hjärnan. Vid halvsjutiden hörde O´Connor och Jenkins ljudet av en helikopter som landade på officersklubbens bilparkering i närheten. Klockan 18.31 lastades kistan av och placerades i en svart likbil, som ägdes av Gawlers begravningsbyrå. Bilen kördes därefter till bårhusets lastkaj av amiral Calvin Galloway. Exakt klockan 18.35 noterade den säkerhetsansvarige marinkårssergeanten Roger Boyajian i sin rapportlogg att kistan rullades in i bårhuset.

Paul O´Connor och James Jenkins var beredda. På plats fanns även rättsläkarna Thornton Boswell och James Humes samt amiral Calvin Galloway. Faktum var att det var ett stort antal personer som såg kistan komma in i bårhuset. Förutom sergeant Boyajian och flottisten Dennis David och hans mannar, sågs kistan även av röntgenteknikern Jerrol Custer och hans assistent Ed Reed, den medicinske fotografen Floyd Riebe samt begravningsentreprenören John VanHoesen och kapten John Stover, chef för Bethesda Naval School. Sammanlagt kunde över tio personer, oberoende av varandra, svära när kistan anlände och hur den såg ut. 

James Jenkins:

– Kistan var av enkel sort, inte alls vad du förväntar dig att en president skulle ligga i.

Kapten John Stover:

– Det var en transportkista. Jag minns att han kom i en liksäck.

Floyd Riebe:

– Det var en metallgrå kista med en matt finish, enkel och billig kista, locket var i en del. Jag hann se att han låg i en liksäck av gummi med dragkedja.

Men innan dragkedjan drogs ner och liket blottades beordrade amiral Galloway alla obehöriga att genast lämna salen, förutom O´Connor och Jenkins som fick uppgiften att lyfta upp presidenten och lägga honom på en metallbänk.

– Det var en gråaktig, simpel kista, sa Paul O´Connor vid en intervju 1997. Vi kunde se att han låg i en grå liksäck med dragkedja. Kroppen var naken medan huvudet hade lindats med ett lakan.

Det var inte alls vad ambulansföraren och sjukvårdaren Aubry Rike sett i Dallas. Där hade bronskistan innehållit en genomskinlig plast för skydd mot blod och vätskor. Men innan de lagt ner presidenten i kistan hade Rike och syster Diana Bowron klätt av Kennedy alla kläder och lindat in honom med ett lakan runt kroppen. I den stora håligheten i bakhuvudet hade Bowron därefter satt in ett antal bomullstussar innan de lindat ett lakan även runt huvudet. Därefter hade de lagt ner presidenten i bronskistan. Till Bethesda kom kroppen i en enkel transportkista, naken i en svart eller grå liksäck, med endast huvudet inlindat i lakan.

Än så länge anade dock ingen av obduktionsteknikerna, röntgenfotograferna eller den övriga personalen något fel. Innan lakanet runt huvudet togs bort, beordrades även O´Connor och Jenkins ut ur rummet. Kvar fanns endast läkaren George Bakeman från US Navy och två svarta städare, den ene hette Clarence Israel, som såg att Bakeman genast började göra något med kroppen.

– När kroppen anlände fick alla lämna salen, utom vi svarta, för vi räknades liksom inte, sa Clarence Israel. Doktorn lutade sig över presidenten och förstörde bevisen för tre kulhål i huvudet.

Ingen hjärna

Snart återvände läkarna James Humes och Thornton Boswell. I salen fanns även begravningsentreprenören Tom Robinson. Innan Paul O´Connor och James Jenkins återkallades för att inleda den preliminära obduktionen, gjorde Humes sågningar på toppen och bak på Kennedys huvud, enligt Tom Robinson. När de var färdiga släpptes den övriga personalen in igen. Paul O´Connor flämtade till när han sen fick se huvudet.

– Jag skulle såga upp för att ta ut hjärnan, sa O´Connor. Men det var bara ett stort hål och ingen hjärna. Ingen hjärna alls, bara lite bottenskrap.

Förvåningen över att hjärnan var borta avlöstes snart av en rejäl chock. Strax före klockan 19.00 fick Paul O´Connor känslan av att något hände utanför byggnaden. I åratal efteråt skulle han lida av återkommande mardrömmar över vad han nu fick se.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/8Libil.jpg

– Utanför kunde jag se en grå ambulans, sa O´Connor. Det var Jackie Kennedy och bronskistan som svängde in framför sjukhusentrén. Jag såg Jackie och Robert Kennedy stiga ur ambulansen och gå in genom huvudentrén. Samtidigt tittade jag ner på den sönderskjutne presidenten som låg på bordet rätt framför mig.

En liknande upplevelse skulle röntgenteknikern Jerrol Custer vara med om. När han kom med röntgenbilder av president Kennedy under armen fick även han se den grå ambulansen med bronskistan, Jackie och Bobby svänga in framför huvudentrén.

 

Övriga artiklar i Para§rafs serie om Kennedymordet finns att läsa här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.