Andreas Magnusson

Sverigedemokraternas vattenpojkar och hejaklacksledare

2018-07-31

Sverigedemokraternas vattenpojkar är personer med stor medial genomslagskraft som har gjort enormt mycket för att sprida bilden av att det sämsta man kan göra mot Sverigedemokrater är att peka finger åt dem. De är inte alltid pojkar. Ibland är de flickor också. De spelar aldrig med i SD-laget utan nöjer sig med att fylla på partiets energidepåer. Ibland agerar de hejaklacksledare istället. Dessa personer har varit, och är, enormt viktiga för partiets framgångar.

   Det råder bevattningsförbud på de flesta platser i landet men när det gäller att förse Sverigedemokraterna med nytt fräscht vatten så är tydligen allt tillåtet. Partiets bästa valarbetare är de som arbetar bakom kulisserna.

   Det finns en utbredd myt om att Sverigedemokraternas väljare inte alls är rasister eller tycker särskilt illa om invandrare utan bara är missnöjda med de andra partiernas politik.

   Forskningen visar istället att det utmärkande draget hos Sverigedemokratiska väljare i valet 2014 var just att de i betydligt högre utsträckning än andra väljare tyckte illa om muslimer och människor från andra länder. Detta konstaterades bland annat i en rapport från Linköpings Universitet skriven av professor Peter Hedström och tre forskare till.

   En del menar att nyssnazisterna Sverigedemokraterna bara växer om man berättar för människor att de är rasister. Istället ska man, enligt denna teori, ta deras åsikter på allvar och inte stämpla deras invandringskritik som rasistisk.

   Lagen om hets mot folkgrupp kopplas gärna på när man talar om nynazister, men sällan när det gäller nyssnazister trots att budskapet i princip är detsamma: Människor från vissa kulturer och religioner har inte i landet att göra.

   Sverigedemokraternas väljare är bara missnöjda för att ingen lyssnar på dem, menar man. Ungefär som små barn som skriker i spjälsängen i brist på språklig förmåga att berätta vad de vill och praktisk förmåga att själva ta tag i sina liv. Det är ett slags daltande som föreslås. Politisk tittut-lek med vuxna människor som beter sig som barn.

   Metoden går ut på att likt en förälder som inte kan säga nej gå de potentiella SD-väljarna till mötes. Enligt denna teori växer Sverigedemokraterna som parti när opinionsbildare och politiker skojar med deras väljare eller om man tycker att bortskämda svenskar kanske ska gnälla lite mer lagom när vi har rekordlåg arbetslöshet, lägre kriminalitet i relation till befolkningsmängd än på länge, topplacerar oss i mätningar om sjukvårdskvalité, ligger över OECD-genomsnittet i PISA-mätningar och så vidare.

   Sanningen och humorn skapar enligt denna teori nya Sverigedemokrater. Om man skojar med dem så blir de ännu argare och så förökar de sig genom delning. Och om man levererar fakta som visar att deras systemkollaps är påhittad så börjar plötsligt deras grannar hålla med dem också. Ungefär så ser teorin ut.

   Jag har tidigare skrivit en del krönikor om den moderate riksdagsmannen Hanif Bali och han är den första vattenpojken jag vill lyfta fram i den här texten. För inte så länge sedan satt han i partistyrelsen och hans makt inom partiet är fortfarande stor.

   Sedan radikaliseringen, som skedde gradvis efter valet 2014 (Så radikaliserades Hanif Bali och Joakim Lamotte) har han blivit en viktig tillgång för konkurrentpartiet Sverigedemokraterna.

   Bali gjorde själv nyligen en webenkät för att se vilket parti hans följare tänkte rösta på i det kommande valet. Föga förvånande var Moderaterna mindre i Hanif Balis webenkät än de är i Sverige som helhet.

   I Sverige landar partiet på ungefär 20% i väljarundersökningar men endast 15% av Balis följare är Moderater, enligt den egna enkäten. Istället stödjer de högerextremisten Katerina Janouchs Medborgerlig samling, nyssnazisterna Sverigedemokraterna och brandmannalajvarna i Alternativ för Sverige.

   Nyligen upprördes Hanif Bali över den välspridda kommentaren ”Till alla SD:are som flyr skogsbranden: Stanna kvar, så hjälper vi er på plats.” I ett inlägg går han till Sverigedemokraternas försvar genom att berätta att det ju precis är vad som sker. Att de, precis som Sverigedemokraterna förordar, får hjälp i närområdet. Och så drar han sin vanliga dräpa där han kallar ensamkommande flyktingar för ”barnlajvare”.

   I kommentarsfältet uppskattas Balis inlägg, men följarna berättar att de ändå inte tänker rösta på honom i valet:

”Dock får du inte min röst i detta val Hanif. Visa ett starkt parti om 8 år så är jag lätt tillbaka.” skriver en följare.

”Djupt imponerad av hur du som Riksdagsledamot för M faktiskt försvarar SD och deras sympatisörer”, skriver en annan och lägger till att det är ”en helt ny grad av vuxenhet som dina andra politikvänner i andra partier bör ta efter.”

”Jag tycker att du är en av Sveriges bästa politiker. Kandidera för SD i valet så kommer jag att rösta på dig”, säger en följare.

”Jag kommer aldrig att bli Moderat men du är en riktigt skön snubbe”, skriver någon och väldigt många passar på att berätta att Sverigedemokraten Paula Bieler är på plats och hjälper till som frivillig vid bränderna.

   Hanif Balis valarbete är effektivt men han valarbetar för fel parti. Åtskilliga kommentarer från följare på hans Facebookinlägg handlar till exempel om att raljera över den person som varit Moderaternas framgångsrikaste partiledare någonsin.

   Inga av dessa hån och rena personangrepp tas bort av Hanif Bali. De får stå kvar okommenterade. För Hanif Bali är det egna partiets historik tydligen smutsigare än Sverigedemokraternas. Jag har i alla fall aldrig sett honom, eller någon av följarna, beröra denna sedan radikaliseringen efter 2014 års val.

   Under Reinfeldts ledning lät det annorlunda. Då bar han så gärna vatten åt den egna partiledaren istället, vilket kan tyckas aningen rimligare. Så här uttryckte han sig år 2011 i en debattartikel i Expressen:

”Vanliga partier kan göra upp i sak­frågor och behålla sin ideologi, men uppgörelser med sverigedemokrater bidrar till att normalisera deras människosyn.”

   I avslutningen av samma debattext skrev Hanif Bali så här:

Än finns tid att agera. Ännu har det islamofoba hatet inte blivit normalt. Vi kan fortfarande ta tillbaka det offentliga samtalet. Men då måste Juholt vakna och leva upp till Mona Sahlins löfte efter valet: ”Aldrig någonsin, någonstans, någon gång samarbeta med Sverigedemokraterna”.”

   I dessa dagar bär Hanif Bali vatten åt Jimmie Åkesson istället. Så sent som nu i somras gjorde han följande utspel om samarbete med Sverigedemokrater:

”Jag skulle inte ha några problem att göra upp i frågor där vi är särskilt nära varandra, till exempel migrationspolitiken.”

   En annan person som blivit allt viktigare som vattenbärare åt Sverigedemokraterna är tårtbitsjournalisten Jens Ganman. Med sina 22 000 följare på Facebook har han stor genomslagskraft. I ett inlägg som publicerades 25 juli kallar han Fredrik Reinfeldt för ”nyliberal psykopat”.

   Han menar här att Sverigedemokraternas väljare inte alls är rasister eftersom ”de människor jag har intervjuat sista året, som tänker rösta på SD (av vilka flera har invandrarbakgrund), har inte i ett enda fall angett rasism/främlingsfientlighet som skäl till sitt val.”

   Ganmans analys innebär alltså att Sverigedemokraternas väljare inte är rasister eftersom de själva säger att de inte är rasister. Det hade varit intressant att se en Ganmansk analys av våldtäktsförövare eller män som misshandlar kvinnor.

   SD växer sig, enligt Ganmans inlägg, starka eftersom retoriken från vänsterhåll skruvas upp. Hånandet och skambeläggandet är problemet. De som menar att människor som röstar på SD borde skämmas borde istället själva skämmas. Att förvänta sig att människor tar ansvar för sitt agerande är tydligen inte aktuellt.

   Hanif Bali och Jens Ganman har samma idé. Vi ska vara kompisar med Sverigedemokraterna och om vi är kompisar med dem så kommer färre personer att rösta på dem. Lite som att färre personer kommer att lyssna på Anders Glenmark om Orup och Niklas Strömstedt låter honom vara med i bandet.

   Gaphalsjournalisten Joakim Lamotte skrev inför förra valet ett långt inlägg på sin blogg om varför ingen borde rösta på Sverigedemokraterna. Inför det här valet kommer han inte att skriva något sådant inlägg. Istället publicerar han inlägg efter inlägg som stöttar deras världsbild. Kravaller i förorterna, politiker som vägrar lyssna, liberala journalister som är dumma i huvudet, invandare som våldtar kvinnor. Ni vet sådant som ger klirr i swishkassan och nytt energigivande vatten åt SD.

    Jag kan sakna den tid då Lamotte på sin blogg berättade att det var nyttigt mot förkylning att dricka bröstmjölk eller att den senaste Alfons-filmen var alldeles för manschauvinistisk (Ja, han har på riktigt skrivit om båda sakerna). Idag är han istället med sina drygt 170 000 följare på Facebook en av Sverigedemokraternas främsta valarbetare.

   En person som själv aldrig skulle se sig som vattenbärare, eftersom han är för fin för jobbet, är nationalekonomen Tino Sanandaji och på många sätt är han snarare en sådan som springer runt och snor vattenflaskor från alla andra lag istället.

   På sin Facebooksida skäller han ut sina följare som tacksamt tar emot precis vilka hårda ord som helst. De tycker till och med att det är okej när han säger att ”SD är ett gäng skånsk trash med lågt IQ” trots att en stor del av hans följare har just dessa partisympatier.

   För de vet att Tino Sanandaji är på deras sida. Han hyser ett uppenbart förakt för underklassen men de har samma syn i invandringsfrågan och det är det viktigaste. Ja, innerst inne, tänker de, så är nog Sanandaji på vår sida ändå. Han vill ju trots allt minska asylinvandringen.

   Det går att nämna ledarskribenter på GP och SVD som typiska vattenpojkar och hejaklacksledare då de i sina texter gång på gång förordar att de andra partierna ska närma sig Sverigedemokraterna.

   Moderatpolitikern och debattören Ann Heberlein har liksom Hanif Bali och Joakim Lamotte radikaliserats på senare år och bär gärna vatten åt SD. I lördags gjorde hon till exempel följande inlägg på Twitter:

”Självklart ska mitt parti ta stöd av SD om det krävs för att få igenom moderat politik. Allt annat är ett svek mot väljarna. En politiker måste vilja regera.”

   Det fascinerande är att dessa vattenbärare har mage att påstå att Sverigedemokraternas framgångar beror på liberal kunskapsförmedling, feministisk maktanalys, ekologiskt tänkande eller socialistisk kritik av ägandeförhållanden. De har fel.

   Sverigedemokraterna växer eftersom människor kan tänka sig att rösta på ett parti som nyligen grundades av nazister. Så enkelt är det.

   Det bästa vi kan göra är att sätta ner foten och markera hårt mot okunskap, främlingsfientlighet och rasism. Det kan vi göra genom sakliga faktainlägg eller skämtsamt raljerande. I många fall är det rimligt att använda de lagliga medel som finns att stävja hat och hets. Inget sådant gör att Sverigedemokraterna växer. Det gör däremot tyst medhåll och räddhågset lallande.

   När rasism ska bekämpas så är det alltid bättre att tala än att tiga. Jag kan inte komma på ett enda exempel på när rasism och främlingsfientlighet senast bekämpades med tystnad. Kan du?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


 Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.