Ska vi fostra barnen genom hat, hämnd och skuldbeläggning? Just nu, när förslag haglar från vår regering om att skärpa straff, sänka åldern för straffmyndighet och fler restriktioner inne på fängelser och institutioner, är det läge att påminna om två ordspråk som är användbara i allt arbete med barn och ungdomar. De används i sin engelska version. ”It takes a village to raise a child ” och ”The child who is not embraced by its village will burn it down to feel its warmth ”.
Veckans hatobjekt är Alex Schulman Under många år ökade ständigt antalet läsare som följde Alex Schulmans blogg ”Att vara Alex Schulman”. Med tiden blev det flera hundra tusen som vecka efter vecka läste ofta infernaliskt elaka påhopp på olika kända eller halvkända personer.
Den elake pensionären Att samtalstonen mellan politiska meningsmotståndare blivit allt tuffare är knappast någon överdrift. Men även om det är allvarligt att nättroll och extremister går till personangrepp i och för sig, blir det hela betydligt allvarligare när nu välutbildade och tidigare anständiga personer ger sig in i leken med full kraft.
Ska vi låta oss styras av rädda och hatiska personer? Läser om en varg här i Sörmland som nyligen har skjutits ihjäl vid så kallad skyddsjakt. Varför? Vad hade vargen gjort? Hade den bitit någon eller visat aggressivitet mot någon människa? Nej. Hade den dödat någon hund eller katt? Nej, inte det heller efter vad som rapporterats. Men den hade nyfiket närmat sig människor i Sörmland. På bilden ovan följer den efter en man i Trosa som är på väg till bussen en morgon.
17 år och misstänkt för mord på en polis – en fråga om rättvisa För en dryg vecka sedan rapporterades om den tragiska händelse när en ung polis sköts till döds i Biskopsgården i Göteborg. En ung människa, ett barn, misstänks för brottet. Den unge förnekar brott. Föga förvånande gjordes omedelbart politiska poänger av den i grunden tragiska händelsen.
Blir man pedofil av att umgås med en dömd pedofil? I säsongsavslutningen av Carina Bergfeldts talkshow var före detta Centerpolitikern Fredrick Federley inbjuden. Han intervjuades om livskrisen kring den riksbekanta händelsen med den pedofildömde mannen som han hade en relation med under några månader förra året. Av kommentarerna på nätet att döma tycks många människor förorda kollektiv bestraffning med livstids skampåle.
Det primitiva hatet Gryningen kommer sakta, liksom försiktigt krypande - trevande. Himlen är ännu såsom gråmelerad, blyertsfärgad. Snart blir den, när solen tagit sig över horisonten, kraftfullt vackert och isande blå. Sommarblå.
”Jag kommer skratta när du mördar igen” Efter drygt åtta månader på halvvägshus, återstår nu mindre än fyra månader innan jag blir fri. Då kommer jag ha avtjänat 20 år effektiv tid. Två decennier där jag varit en fånge. Helt plötsligt kommer jag kunna röra mig fritt, med allt vad det innebär. Frågan som många ställer är: Kommer jag att klara det? Det finns de som hoppas att jag misslyckas.
Det kunde ha varit mina röda skor Samma morgon som jag gick på bussen från Krakow till Auschwitz basunerade nyheterna ut att en man tagit sig in i en moské i Christchurch på Nya Zealand och avrättat människor mitt under fredagsbönen. En helt annan tid, plats och religion – men precis samma sorts ondska.
Det handlar inte om Hanif Balis tonläge Det handlar inte heller om att Hanif Bali uppträder som en uppkäftig pubertal 14-åring som vill synas och höras. Det handlar om att en riksdagsman och därmed en av landets förtroendevalda lagstiftare har en vidrig människosyn. Det handlar om att Hanif Bali är en hatare, som anser att oskyldiga barn ska lida och straffas för vad deras pappa har gjort.
