Det primitiva hatet Gryningen kommer sakta, liksom försiktigt krypande - trevande. Himlen är ännu såsom gråmelerad, blyertsfärgad. Snart blir den, när solen tagit sig över horisonten, kraftfullt vackert och isande blå. Sommarblå.
”Jag kommer skratta när du mördar igen” Efter drygt åtta månader på halvvägshus, återstår nu mindre än fyra månader innan jag blir fri. Då kommer jag ha avtjänat 20 år effektiv tid. Två decennier där jag varit en fånge. Helt plötsligt kommer jag kunna röra mig fritt, med allt vad det innebär. Frågan som många ställer är: Kommer jag att klara det? Det finns de som hoppas att jag misslyckas.
Det kunde ha varit mina röda skor Samma morgon som jag gick på bussen från Krakow till Auschwitz basunerade nyheterna ut att en man tagit sig in i en moské i Christchurch på Nya Zealand och avrättat människor mitt under fredagsbönen. En helt annan tid, plats och religion – men precis samma sorts ondska.
Det handlar inte om Hanif Balis tonläge Det handlar inte heller om att Hanif Bali uppträder som en uppkäftig pubertal 14-åring som vill synas och höras. Det handlar om att en riksdagsman och därmed en av landets förtroendevalda lagstiftare har en vidrig människosyn. Det handlar om att Hanif Bali är en hatare, som anser att oskyldiga barn ska lida och straffas för vad deras pappa har gjort.
