När det intellektuella topplocket går på en rättspolitisk talesperson Att den moderate riksdagsledamoten, tillika juristhataren Hanif Bali, mest berömd för att kalla domare som följer lagen för syltryggar och för att dreva mot kvinnliga advokater på sociala medier, kan kläcka ur sig vad som helst utan att den vuxne i rummet reagerar, det har vi vant oss vid. Likaså SD;s illa dolda försök att minska utrymmet för en fri advokatkår.
Faran med veganska queerextremister Äntligen har en politiker vågat ryta ifrån mot horderna av lösdrivande gäng med veganska queerextremister i regnbågsfärgat hår. Dessa hemska människor som drar runt i små skånska samhällen och pallar dansk flintastek från grillarna i trädgårdarna hos hårt arbetande svenska människor.
Kan vi räkna med att staten alltid är god? I den allmänna viljan att bekämpa brott övertrumfar politikerna numera varandra. Är det inte förslag på slopad straffrabatt för unga så är det anonyma vittnen, ökad kameraövervakning, inlåsning av människor på obestämd tid, användande av främmande makts övervakningssystem, signalspaning och massövervakning. Men är det någon som ens tänkt tanken att staten inte alltid är god?
Hanif Bali kontra den demokratiska rättsstaten Moderaterna får återkommande höga siffror i opinionen när det gäller rättspolitiken, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att få journalister utöver Oisín Cantwell (Aftonbladet) verkar reflektera över innebörden i Moderaternas förslag.
Debatt När enfalden tar över De politiska motsättningarna tycks skölja över oss som en svallvåg. Ändå är vi beredda att lägga över våra privatliv och privata åsikter i våra politikers händer.
På besök i Johan Forssells totalitära helvete Det inkom två krönikor som båda tog sin utgångspunkt i Moderaternas kriminalpolitik. En från advokaten Michael Pålsson och den andra från kriminalpolisen Börje Carlsson. Båda hade tagit fasta på vad Moderaternas kriminalpolitiska talesman Johan Forssell fört fram den senaste tiden och reagerat starkt emot det. Vi tyckte det var intressant med de två olika yrkesperspektiven på samma fråga, så nedan publicerar vi båda krönikorna.
Jag mår illa när Ebba Busch dillar KD är en förkortning för Kristdemokraterna och partiet påstår sig stå för kristen etik i politiken. Problemet är att Kristdemokraterna synes ha ungefär lika mycket kristen etik i ryggraden som partiet Liberalerna har liberalism. Noll. Zero. Nulla.
Rasismen är inte huvudproblemet Det blev ett himla liv när SD-Åkesson för några veckor sedan publicerade en tweet där han angav att Sverige behöver ett ”totalstopp” för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar, samt att Sverige behöver ett ”totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning och ett moratorium för mottagande av kvotflyktingar”.
Det neurotiska folket Trubaduren Olle Adolphson sjöng för länge sedan en fin sång om barn som han kallade ”det gåtfulla folket”. Olle är nog glad att han fick slippa se hur de numera vuxna barnen i Sverige förvandlats till det neurotiska folket.
Att skaka hand kan betyda så mycket Häromveckan beslutade Trelleborgs kommunfullmäktige på förslag av SD och med stöd av M att införa ett handskakningstvång för den som vill söka arbete i kommunen. Mot bakgrund av covid-19 är beslutet nästan komiskt dåligt tajmat eftersom få av oss tagit i hand med varandra det senaste året.
Käre Hanif Bali Jag läste på Twitter att den alltid lika älskvärde herr Bali (M) uttalade sig om det han kallar ”juristkasten”. Eftersom herr Bali tidigare kallat domare för ”syltryggar”, får man väl förmoda att vi jurister inte direkt tillhör de högre kasterna utan möjligen snarare får betraktas som någon slags parior i herr Balis ögon.
Svenskarnas tillit till staten Förutom några vaccinationsmotståndare, enstaka astrologer och UFO-specialister, homeopater samt klimatkrisförnekare torde vi svenskar vara ett av de folk i världen som i vart fall fram till nyligen haft störst tillit till den goda staten. Skälet till vår stora tillit är förmodligen våra goda erfarenheter av demokratin sedan 100 år tillbaka.
”Gör inte Förintelsen till politik – sånt händer inte här” Jag fick mig en verbal snyting häromdagen efter min krönika med anledning av Förintelsens minnesdag. ”Kan du snälla i anständighetens namn sluta att göra Förintelsen till politik och sluta att använda Förintelsens minnesdag för att polarisera!” fick jag läsa.
Den bruna sörjan under den polerade ytan Jimmie Åkesson är inte Adolf Hitler och Ulf Kristersson är inte Franz von Papen. Sverige är inte mellankrigstidens Weimarrepublik. Att jämföra dagens Sverige med dåtidens Tyskland är helt enkelt inte relevant. Men den som konsekvent vägrar att se och erkänna vår historia kan heller inte lära sig något från historien och löper därför stor risk att göra liknande misstag igen.
Polarisering eller sanning? Jag hörde Bulletins Alice Teodorescu Måwe uttala sig i P1 häromdagen. Hon ansåg det olyckligt att använda händelserna den 6 januari då president Trumps revolutionsgarde stormade Capitol Hill för att polarisera den svenska debatten. Jag vet inte vad Alice Teodorescu Måwe lägger i ordet polarisera, men det tycks vara något annat än vad jag fram tills nu trott att ordet betyder.
