Historiskt fall Älskaren som var inlåst på vinden En kvinna med ett stort behov av erotik nöjde sig inte med den unge man som släpptes ut några gånger per dygn från vindsrummet för att tillfredsställa henne. Det hela slutade med att hennes make sköts ihjäl 1922. Men trots att polisen redde ut det hela dömdes ingen.
Farlig attraktion Han tyckte om att leka med elden. Att dra mannen vid näsan och locka hustrun till en förbjuden relation var ett äventyr. Hans livs sista äventyr.
Jag blev ögonvittne till Estonias undergång, del 2 – förhören Vid förhör med överlevande var det svårt att skildra de fasor som de fått gå igenom. Den ena skildringen efter den andra visade hur människor förlorade nära och kära. Det skildrades hur människor riskerade sina liv för att hjälpa andra och hur livsgnistan kunde få människor att överleva och överlista naturens raseri.
Jag blev ögonvittne till Estonias undergång – del 1 av 2 En man iklädd bara ett par små kalsonger låg till synes död på flotten. Han stoppades om ordentligt och när det blev hans tur att firas upp såg man att han levde men var fruktansvärt medtagen. Plötsligt när jag tittade bort mot en livlös kropp som drev förbi, såg jag i ögonvrån att ytterligare en människa hade försvunnit från flotten. Någon ramlade av och försvann under ytan utan att komma upp igen.
Femte hjulet När de bägge barndomsvännerna återsåg varandra efter många år slog passionen till som ett klubbslag. Synd bara att Bosse, Gunnels aggressive och våldsbenägne sambo, stod i vägen.
Dödsstraff som belöning istället för straff Den andra juli 1931 beställde Peter Kürten in en flaska vitt vin. Till det åt han schnitzel och stekt potatis. En stund senare ställde han den bevingade frågan: ”Säg mig. Efter mitt huvud har blivit avhugget, kommer jag fortfarande kunna höra, om så bara för en stund, ljudet av mitt eget blod som svämmar ur min nacke? Det skulle vara en njutning som toppar alla andra njutningar.”
Triangeldramat resulterade i tio knivhugg Anna Fransson ryckte till när hon såg skuggan genom dörrens glasruta, sedan drog hon en lättnadens suck och låste upp porten. Det var ju bara hennes svärson som stod därute i snön.
Farligt tjänstevapen Instruktionen var solklar: ”Vapnet osäkras och hanen spännes med högra handens tumme. Pistolen riktas mot målet och avtryckaren drages bakåt.” Det var precis vad Birger Spång gjorde.
Hur skulle vi ha gjort med porrfilmen för att undvika tjänstefel? 1990 fick en spaningspatrull i Eskilstuna ett uppdrag som bestod i att åka till en villa och göra husrannsakan. Syfte var att omhänderta vapen från en missbrukare. Vapnet hittades inte men däremot högvis av porr.
Miljoner på drift Rolands fosterfader tillhörde krogmaffian i Stockholm men om detta var en belastning eller en tillgång var Roland osäker på. Hans förhållande till sin mamma var bra men till fosterfadern var han mer ambivalent. Roland mådde inte bra. Exakt vad som fattades honom visste han inte ens själv. Detta tog sig flera uttryck men det allvarligaste var att han flera gånger om dagen fantiserade om självmord.
En fartblind tjuv Året är 1997 och polismyndigheterna i riket hade precis genomgått en organisationsförändring till länsmyndigheter. Ett drygt hundratal polismyndigheter hade blivit 21. I Sörmland hade en länskriminalpolis bildats med grovabrottsrotlar, narkotikarotel och teknisk rotel, när ett väldigt speciellt fall hamnade på mitt bord.
En blodig norgehistoria På parkbänken låg en man och mumlade. Det dröjde åtskilliga minuter innan hon upptäckte att mumlandet snarare var ett jämrande och att den pöl under bänken hon först trott vara utspillt vin i själva verket var blod.
Fotsvettiga poliser undanbedes Det är svårt att bli polis idag men det var nog inte så lätt förr heller. Ur en kallelse till poliskammaren i Stockholm, daterad den 14 februari 1952 har följande stått att läsa.
Galgbacken I en liten park mellan de ljusrappade funkishusen i Hammarbyhöjden leker barnen bland skuggande träd och filosoferande hundägare. Här ligger också Stockholms sista offentliga avrättningsplats där märkliga saker sägs ske om nätterna.
Brevet från Olof Palme Om någon skriver till statsministern så är det rimligen någon anställd på kansliet som svarar i statsministern namn. Föreställer mig att statsministern allt som oftast inte behöver besvära sig med att läsa svaret. Men ibland måste han nog det. Det här brevet från Olof Palme till en livstidsdömd fånge var rimligen något som Palme själv granskade innan det gick iväg.
