Magasinet Para§raf – Sida 199 – Kriminal- och rättsmagasinet

Juridiken

En seriös advokat främjar inte orätt

Jag är stolt över att få tillhöra advokatkåren eftersom en fri advokatkår är en av förutsättningarna för en rättsstat. Det är advokaternas plikt att stå upp för enskildas och företags rättigheter gentemot staten och att lojalt kämpa för sina klienters bästa. Men ibland går det snett.

Nej – Folkhälsomyndigheten har inte svängt i munskyddsfrågan

Det är förvånande att munskyddet inte blev årets julklapp. Som produkt är den ju till och med hetare än bakmaskinen, råsaftcentrifugen eller spikmattan någonsin var. Och precis som det brukar vara med de där julklapparna så finns det de som hyllar produkten som Guds gåva till mänskligheten och de som ser dem som användbara men lite överskattade.

Veckans skylla på andra

Alla, Någon, Vem-som-helst och Ingen

På tal om Coronakommissionens kritik, diskuterar Emanuel Karlsten på sin Facebooksida frågan om varför ingen avgår som ett resultat av kritiken. Det enklaste svaret lyder att det är svårt att peka ut en ansvarig.

Solkiga skärgårdsdrömmar

Den soliga sommaren 1975 var Sandhamn en plats dit badgäster, fritidsskeppare och turister flockades. Det var även en plats som klippt och skuren till att producera amfetamin skulle det visa sig.

Inte ens hälften av landets poliser arbetar ute på fältet

Hur stor del av landets poliser som verkligen finns ute på fältet, ute bland allmänheten för att skydda medborgarna, har polisledningen gång på gång vägrat att uppge. Men nu har det bakvägen framkommit att de som direkt möter kriminaliteten utgör mindre än hälften av poliskåren.

Har polisen glömt bort det traditionella polisarbetet?

Polisens faiblesse att bortse från det traditionella polisarbetet och helt förlita sig på ny teknik är förödande. Polisen vill ha all ny teknik som drönare och näst intill självkörande bilar som ser och hör allt runt polisbilen. Nu fattas bara en polisbil som helt självsvåldigt kan skicka ut strafföreläggande på uppmärksammade brott. I allt väsentligt tycks polisen glömma det traditionella polisarbetet.

Mitt stora förtroende för Jimmie Åkesson

En Sifo-mätning nyligen visade att kvinnor har högst förtroende för Stefan Löfven medan män litar mer på Jimmie Åkesson. Jag är en av dessa män.

När ondskan lägger sig över landet

Fredagen före andra advent presenterade regeringen något som tydliggjorde vad som allt mer kommit att definiera Sverige och uppenbarligen också många svenskar. Iskall hjärtlöshet.

Debatt

Låt oss prata fakta – inte fördomar!

Vi har det lägsta antalet asylsökande på 20 år. Trots det agerar politiker som om det vore 2015. Den bruna sörjans politik infekterar övriga partier. Ingen politiker verkar reagera på den extrema förskjutning som sker. Rättssäkerheten äventyras. Är det så vi vill ha det?

Veckans lögn

Varför ljuger Hanif Bali om medias agerande?

Hanif Bali påstod i samband med sin insamling till två brottsoffer att gärningsmännen hade fått gråta ut i media medan ingen hade uppmärksammat brottsoffren. Problemet är att Bali ljuger. Antingen existerar det inga sådana snyftreportage eller så är de närmast omöjliga att hitta.

Trygghetsnarkomanernas tyranni

Våra politiker har ett egenintresse av att hålla oss rädda. Helst ska vi vara rädda för sådant vi inte begriper oss på, såsom kriminalitet med internationella förgreningar, nätverk av terrorister med utländsk härkomst, islamister, mystiska globala organisationers användning av krypterade telefoner och datorer.

Jag är inte jurist men…

Jag kanske inte riktigt ser grejen helt glasklart framför mig, men om vi förbjuder en nazistisk sammanslutning som heter NMR, så kan väl nazisterna inom några minuter organisera sig under en ny förening med ett nytt namn. Då måste vi börja om från början och lagstifta mot den nya organisationen, och så vidare i all oändlighet.

När Hanif Bali godhetssignalerar

I slutet av förra veckan kom Moderaternas bad boy ut som fullfjädrad godhetsknarkare. Vad är det egentligen frågan om?

Några tankar inför jul

Jag läser i tidningen om barn som ska utvisas. Visserligen inte ensamma utan tillsammans med syskon och föräldrar. Trots att de vistats här i flera år ska de utvisas. En del barn är födda i Sverige av asylsökande föräldrar som efter något halvdussin år får avslag på sin ansökan.

Någon måste väl skämta?

Ibland stannar jag upp inför en rubrik och en bild. Ofta handlar det om att bilden ihop med rubriken är lyckad – får mig intresserad. Andra gånger, som här ovan, beror det på att det är så direkt dumt. Helt fel. Jag undrar hur det kunde bli så? Var det möjligen avsiktligt?