Idyller eller no go-zoner? I två artiklar har Nina Silventoinen och jag tittat närmare på antalet anmälda brott i olika stadsdelar inom Stockholms kommun. Vi har konstaterat att det är väldigt många fler brott, tusentals fler, som anmäls varje år på Norrmalm och Södermalm än det är i Tensta och Rinkeby. En del har ifrågasatt våra artiklar för att de inte för sitt liv vill att det ska vara så. Medan andra på mer saklig grund har ifrågasatt våra slutsatser. Och det är vad den här krönikan ska handla om.
Det får inte vara så! ”Det får inte vara så att innerstaden är farligare än de förorter där det bor en massa invandrare”. Så kan man sammanfatta mängder av mejl och kommentarer till vår artikel om de farligaste stadsdelarna i Stockholm (se länk nedan). Men så är det. Statistiken är glasklar. ”Men ni tog inte med stenkastningen mot blåljuspersonalen”, skrev en. Men visst gjorde vi det. Och så där fortsatte det.
Stockholms farligaste stadsdelar Gång på gång rapporteras det om särskilt utsatta områden. En del polischefer tar i och benämner dem no go-zoner. Vi bestämde oss för att titta i detalj på de olika stadsdelarna i Stockholm, för att se om de utpekade förortsområdena som Rinkeby och Tensta verkligen var de farliga områden där det begicks mest allvarliga brott. Och då inte minst våldsbrott. Så var det inte alls!
Sprängningen av Fontainebleau del 5 – Den hemliga avlyssningen Polisen spelade in det avgörande samtalet redan 1983 kort efter att de två ägarna släppts. Det tog två år innan polisen lyckades fastställa att de två ägarna sagt över telefon att "då måste VI ta och spränga upp hela fan igen". Det kom att bli Skandias viktigaste bevis i civilrättsprocessen mot de två ägarna. Spår har fått ut samtalet och låter en av Sveriges skickligaste ljudtekniker bearbeta filen. Stämmer verkligen det polisen sa? Var de två ägarna skyldiga?
Sprängningen av Fontainebleau del 4 – Konsten att stämma en försäkringsjätte Historien kunde ha stannat här. Blivit bortglömd. Om än olöst. Men så blir det inte. Leif Silbersky bestämmer sig för att stämma Skandia och i en snårig rättegångsprocess som kommer att pågå under flera år försöker Skandia lyckas med det som både polis och åklagare misslyckats med. Att binda de två ägarna till bomben. Samtidigt som Ingemar Arbro och Conrad Öberg kämpar för att peka ut en alternativ gärningsman. Och alla medel verkar vara tillåtna.
Sprängningen av Fontainebleau del 3 – Härvan växer Ju längre polisutredningen pågår desto svårare får åklagaren att binda de två ägarna Conrad Öberg och Ingemar Arbro till sprängningen. Motivet är dessutom oklart. Varför spränga sin egen restaurang? Men när polisen istället får ett genombrott handlar det om branden fyra månader tidigare. Kan det kanske vara samma gärningsman som först försökte bränna ner Fontainebleau - som sen sprängde allt i luften?
Sprängningen av Fontainebleau del 2 – Spåren på kontoret Bara några dagar efter sprängningen skiftar fokus för polisen. Utanför de två ägarnas kontor hittas en plastsäck med sprängmedelsför-packningar. Och på kontoret hittar man rester av sprängmedel. De grips och åklagaren Lennart Ekstrand begär dem häktade. Men eftersom ingen dömts för sprängningen råder fortfarande sekretess kring utredningen. Spår beger sig ut på jakt efter de två ägarna. Är de ens i livet?
Drygt 2 000 blir felaktigt frihetsberövade varje år i Sverige Två nya rättsskandaler på kort tid. Kaj Linna som dömdes för mord på ytterst tveksamma grunder har äntligen blivit fri. Och om nu fyraårige Kevin blev mördad så lär inte mördaren hittas efter alla dessa år. Människor stämplas felaktigt som mördare och den eller de som utförde morden går fria ute i samhället. Men vem hör någon ledande politiker prata om att vidta åtgärder för ökad rättssäkerhet?
Sprängningen av Fontainebleau – En känslig historia När nattklubben och restaurangen Fontainebleau sprängs tidigt på morgonen nyårsafton 1982 börjar en historia som än idag inte fått ett tillfredställande slut. Spår får tips från flera håll, men det är TV-kocken och krögaren Niklas Ekstedt som till slut får oss att börja granska fallet. Det är något märkligt med åklagarens roll. Och ägarna? De försvann från krogbranschen helt efteråt. Varför? Dessutom får vi en varning. Fallet är tydligen fortfarande känsligt.
Vi önskar våra läsare en God Jul med lite tips på böcker, filmer och poddar Det är kanske lite magstarkt att beskriva något som en tradition när Magasinet Para§raf bara har funnits i några få år. Men likafullt är det återkommande att vi inför julen tipsar våra läsare om böcker, artikelserier, poddar och annat. Så varsågoda, här kommer en påse blandat från några av våra medarbetare.
Så fel som det kan bli Igår startade en rättegång i Lunds tingsrätt gällande grovt narkotikabrott, där tre män åtalas för att ha smugglat 18 kg kokain. De togs på bar gärning när de landade med ett privat plan på en liten flygplats i södra Sverige den 30 mars i år. Men vad var det egentligen som hände första rättegångsdagen?
Jag hade fel – det var ännu värre Beslut från olika myndigheter som inte klargör på vilka grunder beslutet har fattats, är ett otyg. Ricard Nilsson redogjorde för ett sånt fall i sin krönika i måndags. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse. Ett beslut som inte motiveras klart och tydligt, är i princip omöjligt att överklaga. Det ger utrymme för godtycklighet och är därmed inte värdigt en rättsstat. Och detta godtycke präglar svensk kriminalvård ända upp till Justitiedepartementet och regeringen.
Avslutad förundersökning mot Jonas Falk Jonas Falk som befunnit sig i Spanien i nästan två års tid har nu fått tillstånd att lämna landet för ett kortare besök i Sverige. För Para§raf berättar han om livet i Spanien, rättsläget och framtida rättegångar.
Juridiken som verktyg för förändring – Som jurist har vi ett samhällsansvar och en skyldighet, att vara med och synliggöra brister i systemet och arbeta utifrån det behov som vissa människor upplever. Allt arbete innan en person hamnar i domstol, det är det arbetet jag med rapporten om Rörelsejuridik hoppas kunna påverka och uppmana en hel juristkår till, säger Rami Alkhamisi, som är något så sällsynt som en jurist med rötter i förorten.
Nåd i brottmål Enligt en av grundlagarna, regeringsformen, kan regeringen genom nåd befria eller mildra brottspåföljden. Det finns ingen rätt till nåd och det är regeringens sak att avgöra i varje enskilt fall. Nåd är till för undantagssituationer.