Vad gör vi när SD äntrat regeringskansliet? Hur mycket är var och en av oss beredda att investera i personligt ansvar, civilkurage, för att försvara människors lika värde, fri åsiktsbildning och demokrati? Det är lätt att bakom skärmen på Twitter och Facebook vara tuff som en AGA-spis, men hur modiga är vi när det gäller?
Varför har SD börjat godhetssignalera? 2022 är året då Sverigedemokrater inte tycker att vi behöver resa iväg för att hjälpa på plats. Det är också året då Sverige, enligt SD, kan ta emot flyktingar fast landet är fullt. Så varför har nu Åkesson och hans kamrater i nyss nazistiska Sverigedemokraterna plötsligt bestämt sig för att öppna sina hjärtan? Vad är egentligen poängen med det här ”godhetssignalerandet”?
Behövs det egentligen någon opposition i riksdagen? Varje regering behöver en opposition och ju bättre opposition desto bättre regering men det kräver en seriös opposition vars främsta syfte är att göra något annat än att bara, till varje pris, försöka fälla regeringen.
Den högerextrema djävulsdansen "Den som är med i leken får leken tåla" lärde sig en del av oss när vi var små. Det går så klart att ifrågasätta det talesättet. Men när det kommer till att ge sig in i debatt med partier av Sverigedemokraternas kaliber bör man åtminstone vara medveten om vad det är för lek man ger sig in i.
Jimmie Åkesson och kontexten Åkesson hade häromveckan lite svårt att välja mellan den galne diktatorn Putin och den demokratiskt valde presidenten Joe Biden. Det hela sades bero på i vilken ”kontext” Åkesson skulle göra sitt val. Att den ene är en diktator från gamla Sovjet och den andre en demokratiskt vald president tycktes inte vara nog för Åkesson.
Veckans värsta Tvekar Åkesson fortfarande mellan Biden och Putin? I TV-programmet 30 minuter kunde Jimmie Åkesson på en direkt fråga inte svara på om han föredrog Joe Biden framför Vladimir Putin. Tänker han likadant nu efter det ryska angreppet på Ukraina?
Ett perfekt land med perfekta medborgare Både Johan Forssell (M) och Morgan Johansson (S) vill säkert väl med sina rättspolitiska utspel om mer övervakning, omvänd bevisbörda, hårdare straff med mera. Frågan är bara om det finns verkliga människor som vill leva i deras perfekta land med perfekta medborgare?
Laglöst land En SD-politiker, som dessutom är tjänstledig polis, uttryckte sig häromdagen på Twitter på ett sätt som liknar Putin, Xi Jinping eller annan valfri diktator. Om detta parti, möjligen Sveriges näst största, skulle komma till makten är det tydligen dags att ta farväl av Sverige som rättsstat.
Lika otäckt och farligt som Covid Moderaterna går från klarhet till klarhet och försöker på alla sätt övertrumfa de övriga politiska partierna. Här är alldeles tydligt att detta vansinne smittar värre än vad Coronaviruset gör. Vad som är än värre är att det inte tycks finnas något vaccin eller ens någon medicin i sikte, så risken för en slutlig och förgörande pandemi är överhängande.
Rasist eller bara fördomsfull? Hur ska vi göra för att stävja rasism och fördomar bland våra medmänniskor? Jag önskar det funnits ett enkelt svar på den frågan, men tyvärr går jag bet.
Det är många aktörer som trängs kring ”sanningen” Det är oroande tider i det offentliga samtalet. Allt som händer genererar pekpinnar, brösttoner och avsaknad av nyanser. Allt får samma dignitet, parkeringsböter eller styckmord. Alla ropar vargen kommer hela tiden, men visst, den tredje statsmakten gör oftast sitt jobb så jag ska inte klaga, även om det är många aktörer som trängs kring sanningen.
När clownen vill ha mindre cirkus Ulf Kristersson kallade först det demokratiska valet av Sveriges första kvinnliga statsminister för ett spektakel. Därefter efterlyste han ”mindre cirkus”. Det är en ovanlig önskan från en clown.
Drömmen om endräkt Ulf Lundell skrev en gång om, "När det klara och det enkla får råda som det vill. När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still".
Att pinka inåt eller utåt? Det gick som väntat, Magdalena Andersson kom tillbaka en gång till och valdes till statsminister. Det börjar bli en vana hos socialdemokratiska statsministrar. Eller en ovana skulle nog somliga säga. Annars är det väl så att det är Sverigedemokraterna, åtminstone i eget tycke, som har skördat stora poänger i den märkliga röra som präglade statsministerskiftet.
Den särdeles okunnige Marcus Oscarsson Jag skrev några rader på min FB-sida om Marcus Oscarssons totala misslyckande i SVT:s program På spåret. Få om ens någon har under det programmets alla år visat sig vara så totalt okunnig om det mesta. Men varför bli förvånad, skrev jag. Okunskap i största allmänhet är ju något av ett signum där ute på den blåbruna kanten.