Magasinet Para§raf – Sida 203 – Kriminal- och rättsmagasinet

Hur friheten dör i kinesiska sjukan

Desperata tider kräver desperata åtgärder. Många, även bland dem som annars menar att staten lägger sig i för mycket, ropar nu på starka ledare som kan ge miljardstöd till företag och enskilda, ge oss mer sjukvård, läkemedel och skyddsutrustning och helst peka med hela handen och med stadig röst ange ett exakt datum för när den corona-pandemin är borta så att vi kan återgå till det normala.

En snäll och trött man

Det är inte lätt att acceptera att somliga i missriktad nit att fånga in en falsk jämställdhet låter jämställa kulturyttringar av de mest skilda slag och samtidigt anser dem lika så bra som andra. Kvalitet och innehåll ska man då strunta i.

Livet är trots Coronan ganska skönt

Jag gläntar på gardinen och tittar ut. Himlen är molnfri och i öster är solen på väg upp. Rimfrosten gnistrar i gräset och det ser ut att bli en underbar dag, precis så underbar som bara en vårdag i april kan bli. Då minns jag det som jag för ett ögonblick lyckats förtränga. Hela världen står i brand i ett krig som utkämpas mot ett virus som kallas Corona. Det syns inte, luktar inte och lever inte och ändå håller det hela världen i sitt grepp. Hittills har miljoner människor smittats och uppemot hundra tusen har avlidit.

Coronan är kanske inte enbart av ondo

Det skulle faktiskt kunna vara så att den kris som coronaepidemin har medfört i Sverige inte endast är av ondo. Vi som lever i Sverige kanske behöver något att samlas kring, något gemensamt som struntar i vilka värderingar vi har, vilken etnicitet vi tillhör, vilken religion vi eventuellt bekänner oss till eller vilken kultur vi lever med i våra hem.

Att sakta strypa en demokrati

Låt mig inleda med att berömma hur den svenska regeringen hanterat rådande corona-kris. Lugnt, metodiskt, lyssnat på experter, i möjligaste mån försökt hålla samhället och ekonomin igång. Inga populistiska utspel eller drakoniska straff för den som råkar befinna sig ute på fel plats vid fel tidpunkt. Vårt tillitsbaserade samhälle, med dess nu blottlagda brister i form av bland annat bristande beredskapslager, har ändå så här långt fungerat bra. Tills fredagen den 3 april 2020.

Veckans tack!

Invandringen räddar liv!

Om Sverige hade tillämpat den stängda gränser-politik som allt fler har förordat på senare år skulle vi ha saknat ungefär 67 000 personer inom vård- och omsorgsarbetet idag. Det hade varit förödande under Corona-pandemin.

Det dödliga våldet – nya redovisade siffror

Varje år i slutet av mars presenterar Brå statistiken över hur många som har utsatts för dödligt våld året innan. I mer än fem år har jag redovisat dessa siffror. Den graf som visar utvecklingen i Sverige sedan 1970 väckte uppståndelse när jag första gången la ut den för flera år sedan. Då var det vanligt med rena fantasier om hur morden i Sverige hade ökat ständigt de senaste decennierna.

Eget ansvar kontra övervakning

Vi bor inte i Ungern, vi bor i Sverige. Här är befolkningen inte en pöbel som ska kontrolleras, utan det är befolkningen som är Sverige. I kristider gäller det därför – hur lockande det än är – att inte bli ett barn, som ropar efter en vuxen att ta hand om en och skydda en. I stället handlar det om att axla sitt vuxenansvar.

Spika inte nubb med handslägga

Systrar och bröder. Låt oss sluta upp bakom Folkhälsomyndigheten och förbjud våra politiker att göra politik av Coronafrågan. Världen står inför en pandemi som orsakar kaos, dödsfall och elände för en hel värld. Varefter Coronaviruset sprider ut sig blir vidden och omfattningen av katastrofen allt tydligare.

Coronan har visat vad vi inte ska rösta på

Vi röstar på politiska ideologier, om vi nu kan skönja några sådana bland alla populistiska utspel. Några röstar bara med plånboken. Andra med hjärtat. Men det finns något som det är svårt att rösta på – det som inte kan förutses några år framåt. Som till exempel omfattande skogsbränder eller en coronapandemi.

Säpo, Corona och starka män

Under den rådande corona-krisen är det lätt att glömma att i skuggan av en pandemi, överfulla sjukhus och döende människor så förekommer en annan kris som på sikt riskerar att bli långt värre än vilket virus som helst. Ett mentalt virus som hotar hela det fria och demokratiska samhälle som vi lever i och de flesta av oss älskar.

Veckans bästa

Högerpopulisterna har tappat rösten

Det blev väldigt tyst. Kanske befinner sig hela den högerpopulistiska opinionsbildarflocken på bibliotek för att låna böcker av Katerina Janouch och Björn Ranelid, eller så har den pågående riktiga samhällskrisen fått dem att inse att allt de hade att säga var platt, tomt och oviktigt. En påhittad kris tappar liksom i betydelse när en riktig dyker upp.

Mellan panik och anständighet

Vi verkar vackla dessa dagar och nätter mellan panik och anständighet. Solidaritet eller egoism. Girighet eller omtanke.

Solidaritet eller dumhet

Låt oss ta ett fiktivt exempel. Anta att det handlar om en gymnasielärare. Vi kan för skojs skull säga att det gäller en mattelärare. Den här matteläraren vaknar upp en morgon med lätta förkylningssymptom. Det kliar i halsen, hon känner sig lite snuvig, men annars är allt som vanligt.

Så har det då äntligen hänt

Under lång tid har jag efterlyst höga chefers ansvar. De högsta cheferna har ofta löner som både skrämmer och skämmer eftersom de för det första aldrig kan göra skäl för dessa gigantiska löner men framförallt aldrig behöver ta det ansvar som försvarar deras höga löner. Inte ens om de beter sig brottsligt, oförsvarligt eller ljuger behöver de ta ansvar. Det värsta som kan hända är att de i symbolikens namn avslutar sin tjänst med en gigantisk fallskärm.