Snömos, skitprat och distanserande

Av en händelse kom jag att läsa om Östersundspolisen och deras gigantiska problem med den nya polisorganisationen. Det visade sig att vid ett brådskande jobb bara något kvarter från polisstation i Östersund så skickades en radiobil från Bräcke trots att det fanns tre lediga bilpatruller i Östersunds polishus. Det handlade visserligen bara om 71 kilometer och en timmas körtid men det fanns alltså tre patruller på något hundratal meters avstånd.

Jag hade fel – det var ännu värre

Beslut från olika myndigheter som inte klargör på vilka grunder beslutet har fattats, är ett otyg. Ricard Nilsson redogjorde för ett sånt fall i sin krönika i måndags. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse. Ett beslut som inte motiveras klart och tydligt, är i princip omöjligt att överklaga. Det ger utrymme för godtycklighet och är därmed inte värdigt en rättsstat. Och detta godtycke präglar svensk kriminalvård ända upp till Justitiedepartementet och regeringen.

Från att vara misstänkt till friande eller fällande dom

När domstolarna kommer med vitt skilda domar brukar det ibland orsaka debatt. Det kan handla om en tveksam bevisvärdering som en hovrätt eller Högsta domstolen måste justera. Men skillnaden i domar behöver dock inte vara så stor, även små skillnader kan vara avgörande. Det kan synas knepigt att gå från till exempel 18 års fängelse, i tingsrätten, till ett totalt friande i hovrätten men det behöver inte betyda att det måste föreligga en så väldigt stor skillnad.

Polisens djupa kris blir inte mindre av att försöka snygga till utvärderingar

Polisens kris märks framförallt i att fler poliser än någonsin säger upp sig. Just nu är det närmare tre stycken varje dag, enligt polisförbundet. Det betyder att uppemot tusen poliser kommer att ha sagt upp sig det närmaste året. Att det avslöjats att polisledningen under en månads tid har fått möjlighet att justera, korrigera, snygga till och tillrättalägga Statskontorets första utvärdering av polisens omorganisation, gör bara det hela än värre.