Hej igen Anders Ygeman och Dan Eliasson

Jag tittade på Veckans brott nu i veckan och hade där hoppats få de svar som jag inte fått på mina öppna brev. Jag blev dock besviken, för varken jag eller några andra tittare fick några egentliga svar. Det enda som tydligt framgick var att, Du Anders Ygeman, var obekväm med att behöva sitta där och schavottera inför stora delar av Sveriges medborgare. Däremot verkade Dan Eliasson inte lika obekväm över situationen men han tycktes å andra sidan inte förstå sin roll i polisverksamheten.

Felaktiga brottmålsdomar är rättsstatens Akilleshäl – en genomgång av 2 078 resningsansökningar

Ska den svenska lagstiftaren samla sina krafter framstår frågan om resning i brottmål som den i nuläget allra mest angelägna, hävdar forskaren Moa Lidén i den här mycket läsvärda artikeln. Många har hävdat att det är allt för svårt att få resning när en dom är tveksam, eller till och med uppenbart fel. Den här genomgången av 2 078 resningsansökningar bekräftar den uppfattningen.

Jag hade fel – det var ännu värre

Beslut från olika myndigheter som inte klargör på vilka grunder beslutet har fattats, är ett otyg. Ricard Nilsson redogjorde för ett sånt fall i sin krönika i måndags. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse. Ett beslut som inte motiveras klart och tydligt, är i princip omöjligt att överklaga. Det ger utrymme för godtycklighet och är därmed inte värdigt en rättsstat. Och detta godtycke präglar svensk kriminalvård ända upp till Justitiedepartementet och regeringen.

Från att vara misstänkt till friande eller fällande dom

När domstolarna kommer med vitt skilda domar brukar det ibland orsaka debatt. Det kan handla om en tveksam bevisvärdering som en hovrätt eller Högsta domstolen måste justera. Men skillnaden i domar behöver dock inte vara så stor, även små skillnader kan vara avgörande. Det kan synas knepigt att gå från till exempel 18 års fängelse, i tingsrätten, till ett totalt friande i hovrätten men det behöver inte betyda att det måste föreligga en så väldigt stor skillnad.