Nyheter – Sida 87 – Magasinet Para§raf

Att sakta strypa en demokrati

Låt mig inleda med att berömma hur den svenska regeringen hanterat rådande corona-kris. Lugnt, metodiskt, lyssnat på experter, i möjligaste mån försökt hålla samhället och ekonomin igång. Inga populistiska utspel eller drakoniska straff för den som råkar befinna sig ute på fel plats vid fel tidpunkt. Vårt tillitsbaserade samhälle, med dess nu blottlagda brister i form av bland annat bristande beredskapslager, har ändå så här långt fungerat bra. Tills fredagen den 3 april 2020.

Veckans tack!

Invandringen räddar liv!

Om Sverige hade tillämpat den stängda gränser-politik som allt fler har förordat på senare år skulle vi ha saknat ungefär 67 000 personer inom vård- och omsorgsarbetet idag. Det hade varit förödande under Corona-pandemin.

Det dödliga våldet – nya redovisade siffror

Varje år i slutet av mars presenterar Brå statistiken över hur många som har utsatts för dödligt våld året innan. I mer än fem år har jag redovisat dessa siffror. Den graf som visar utvecklingen i Sverige sedan 1970 väckte uppståndelse när jag första gången la ut den för flera år sedan. Då var det vanligt med rena fantasier om hur morden i Sverige hade ökat ständigt de senaste decennierna.

Eget ansvar kontra övervakning

Vi bor inte i Ungern, vi bor i Sverige. Här är befolkningen inte en pöbel som ska kontrolleras, utan det är befolkningen som är Sverige. I kristider gäller det därför – hur lockande det än är – att inte bli ett barn, som ropar efter en vuxen att ta hand om en och skydda en. I stället handlar det om att axla sitt vuxenansvar.

Spika inte nubb med handslägga

Systrar och bröder. Låt oss sluta upp bakom Folkhälsomyndigheten och förbjud våra politiker att göra politik av Coronafrågan. Världen står inför en pandemi som orsakar kaos, dödsfall och elände för en hel värld. Varefter Coronaviruset sprider ut sig blir vidden och omfattningen av katastrofen allt tydligare.

Coronan har visat vad vi inte ska rösta på

Vi röstar på politiska ideologier, om vi nu kan skönja några sådana bland alla populistiska utspel. Några röstar bara med plånboken. Andra med hjärtat. Men det finns något som det är svårt att rösta på – det som inte kan förutses några år framåt. Som till exempel omfattande skogsbränder eller en coronapandemi.

Säpo, Corona och starka män

Under den rådande corona-krisen är det lätt att glömma att i skuggan av en pandemi, överfulla sjukhus och döende människor så förekommer en annan kris som på sikt riskerar att bli långt värre än vilket virus som helst. Ett mentalt virus som hotar hela det fria och demokratiska samhälle som vi lever i och de flesta av oss älskar.

Veckans bästa

Högerpopulisterna har tappat rösten

Det blev väldigt tyst. Kanske befinner sig hela den högerpopulistiska opinionsbildarflocken på bibliotek för att låna böcker av Katerina Janouch och Björn Ranelid, eller så har den pågående riktiga samhällskrisen fått dem att inse att allt de hade att säga var platt, tomt och oviktigt. En påhittad kris tappar liksom i betydelse när en riktig dyker upp.

Mellan panik och anständighet

Vi verkar vackla dessa dagar och nätter mellan panik och anständighet. Solidaritet eller egoism. Girighet eller omtanke.

Solidaritet eller dumhet

Låt oss ta ett fiktivt exempel. Anta att det handlar om en gymnasielärare. Vi kan för skojs skull säga att det gäller en mattelärare. Den här matteläraren vaknar upp en morgon med lätta förkylningssymptom. Det kliar i halsen, hon känner sig lite snuvig, men annars är allt som vanligt.

Så har det då äntligen hänt

Under lång tid har jag efterlyst höga chefers ansvar. De högsta cheferna har ofta löner som både skrämmer och skämmer eftersom de för det första aldrig kan göra skäl för dessa gigantiska löner men framförallt aldrig behöver ta det ansvar som försvarar deras höga löner. Inte ens om de beter sig brottsligt, oförsvarligt eller ljuger behöver de ta ansvar. Det värsta som kan hända är att de i symbolikens namn avslutar sin tjänst med en gigantisk fallskärm.

Är rädslan och paniken inför Corona egentligen det största problemet?

Frågan är vad som är värst, coronaviruset eller rädslan på gränsen till panik för att råka ut för att bli smittad? För att inte tala om panikåtgärder från politiskt håll, som alltför ofta bara är signalpolitik som ska visa hur handlingskraftig man är.

Plötsligt dyker ett nytt virus upp

Året är 2020 och vi befinner oss i ett land i närheten av planetens nordligaste pol. Världen närmar sig en framtid liknande den i Mad Max eller i bästa fall lite mer som i Totall recall. 90-talsversionen såklart. Klimatet är fullkomligen på väg att spåra ur, men eftersom delar av planetens befolkning helt förnekar forskning som inte gynnar dem själva och en liten del av befolkningen skulle förlora en hel del pengar på att göra något åt problemet så tycks ingen direkt lösning finnas inom räckhåll.

Veckans positiva tankar om Corona

Infinner sig kanske det stora lugnet med hjälp av coronaviruset?

Om coronapandemim håller i sig ett antal månader och om dödsfallen inte stiger okontrollerat så kommer pandemin sannolikt att åstadkomma vad polisen inte kunnat göra, det vård och omsorg inte kunnat åstadkomma och vad alla miljökämpar inte lyckats med.

Vad kommer isoleringen att göra med oss?

Vi kommer inte längre nära varandra. Vi ser inte längre in i varandras ögon. Vi har slutat att ta på varandra. Frågan är vad som kommer att hända med oss nu?