Magasinet Para§raf – Sida 212 – Kriminal- och rättsmagasinet

Att kvälja dom

När jag gick på polisskolan fick jag lära mig att som polis inte kvälja dom eller, på svenska, ifrågasätta eller klaga på en dom. Fram till år 1948 var det böter på att kvälja dom och när jag började polisskolan femton år senare var det fortfarande opassande att klaga eller ifrågasätta en dom. Ibland är det dock nästan omöjligt att inte klaga på en dom som blivit alltför upprörande.

Än klappar hjärtat med friska slag

Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer samlar gymnasieskolorna i dagarna ihop ungefär 100 000 potentiella smittspridare som ”bara vill festa en enda dag.” De är lagom mycket berusade för att klara den godtyckliga nykterhetskontrollen men tillräckligt fulla för att tro sig vara odödliga. Årets studentfirande har alla förutsättningar att sluta i katastrof.

Från lockdown till knockdown

Precis när det började kännas hoppfullt för oss i Spanien och vi började få gå ut och andas ut, kom nockdown strax efter lockdown. Från och med den 21 maj har vi tvingats att bära munskydd om vi inte kan garantera två meters avstånd. Och svenskarna går bananas.

Veckans missbruk

Att missbruka människor

Att vara livegen och att kastas bland soporna när ”maskinen” inte längre fungerar är inget som enbart drabbar de prostituerade. Det finns många olika skrån där människor tvingas att arbeta hårdare än vad kroppen kan, att arbeta längre än vad kroppen orkar och att efter ett väl förrättat liv, där han/hon gjort de rika rikare, kastas på soporna med ”underhållsutfordring” – det är inte ovanligt.

Debatt

Det här med feminism

Ja, jag vet. Jag är kvinna. Har varit det sedan jag föddes. Och därför är jag förtryckt. Eller hur? Hur jag än kämpar, vad jag än åstadkommer, vad jag än tycker, är jag förtryckt. I egenskap av att vara kvinna.

Är den svenska demokratin riggad för en politisk elit?

Var tar politiken slut och var börjar affärerna? Detta är en högst berättigad fråga som våra folkvalda uppenbart tycker är obehagligt svår att besvara. Problemet med den väldigt lättsamma inställningen som politikerna hittills visat inför denna fråga är att allehanda konspirationsteorier tillåts frodas vilket på sikt hotar hela vår demokrati.

Att rädda ett barn

Det här är historien om hur en handfull enskilda individer anser sig stå över lagen, myndigheter, domstolar och rättssystemet. Om hur de enskilda individernas konspirationsteorier skapar ett tunnelseende som saknar motstycke.

Vi betalade för kommunpampens sexköp

Sent i lördags kväll använde jag och alla andra Kungsbackabor en del av våra gemensamma pengar till att köpa sex åt Kommunstyrelsens moderata ordförande. Ja, vi visste inte om att det var det pengarna skulle gå till men vår ordförande var med sin årslön på 1 001 000 kronor om året Västsveriges bäst betalda politiker och det var vi som betalade hans lön.

Vem kastar den sista – dödande – stenen?

Vem som kastade första stenen mot Paolo Roberto är yesterdays news. Det har kastats en väldig massa stenar. Frågan blir därmed vem som kastar den sista? Vi kan ha olika personliga åsikter om hur han betett sig. Men i juridisk mening är det att likställa med en grov fortkörning. Dock med den skillnaden att man då förutom höga böter blir av med körkortet en tid.

Veckans sanningar...

Alla dessa ”sanningar”

För många år sedan när datorer i allt större utsträckning började bli var mans egendom hörde jag en person uttrycka sig lite vanvördigt om detta nya, som jag själv anammat utan eftertanke. Personen hävdade att den allmänna datoriseringen med tillgång till ett världsomspännande nät skulle kunna bli mänsklighetens undergång.

Vill vi verkligen att andra länders lagar ska gälla i Sverige?

Det ringer alltid en liten varningsklocka när en enskild medial händelse triggar igång en kör av opinionsbildare och politiker som ropar på hårdare straff. Vi såg samma sak i debatten kring gängkriminalitet, bilbränder och sprängningar. Rättssäkerheten sätts lätt inom parentes eftersom vi alla enas i frustration över hur illa det är ställt på många håll.

Martin Timell, Paolo Roberto och metoo

Paolo Roberto har sedan förra veckans fiasko snabbt gått från en hyllad entreprenör och tv-kändis, till en av flera företag ratad leverantör, ökänd för sin senmedeltida kvinnosyn. Hans tidigare attacker mot feminister och feminism förefaller än bedrövligare mot bakgrund av att han själv uppenbarligen menar sig behöva köpa nyttjanderätten till värnlösa kvinnor från fattiga länder för att tillfredsställa sina sexuella behov.

Har vi ingen skam i kroppen?

Alla olika bitarna i den felaktiga myndighetsutövningen har påverkat pojkens liv till det sämre. Han har tvingats lida på grund av att de svenska myndigheternas avsaknad av förmåga att handlägga hans ärende på ett korrekt sätt. Skadan kan aldrig göras ogjord.

Den självgoda oviljan

“De som kommer till Sverige är inga flyktingar från krig och bomber. [...] De kommer hit som bidragsturister. Inget annat.” Så kommenterades ett inlägg där jag skrev om asylrätt och flyktingar. Jag svarade inte, för ibland blir jag lite trött på mänskligheten.

Alla tycks vara överens om att avsky Paolo Roberto

Det var länge sedan jag kände så stark avsky både mot en handling och mot en del människors reaktion på handlingen. En tröst i sammanhanget är att vi ändå allihop tycks vara överens i själva sakfrågan.