Följde lagen – nu stängs han av Det är inte lätt att arbeta som rektor i en kommun där den politiska ledningen fattar beslut som strider mot både skollagen, diskrimineringslagen och grundlagen. Först blir man tvungen att ignorera kommunledningens beslut för att inte bryta mot lagen, sedan blir man mordhotad av rasistgalningar och slutligen blir man avstängd från sitt jobb.
När sanningen blir en tom slogan Kärlek. Vänskap. Öppenhet. Solidaritet. Gemenskap. Känslighet och mottaglighet. Allt det som ger oss rätten att kalla oss människor måste värnas och beskyddas.
Den smittsamma icke-demokratin Fredagen den 3 april 2020 började det ryktas om att regeringen planerade att föreslå en tillfällig lag som skulle möjliggöra för regeringen att snabbt, utan riksdagsbeslut, besluta om förordningar med stora ingrepp i enskilda människors och företags frihet.
Är dumheten farligare än ondskan? Kan det vara så att de människor som drar det här landet allt längre mot ett auktoritärt förbudssamhälle med lagar och kommunala förbud i själva verket inte vill oss illa? Kanske är vår tids största fiende inte ondskan utan dumheten.
Hur friheten dör i kinesiska sjukan Desperata tider kräver desperata åtgärder. Många, även bland dem som annars menar att staten lägger sig i för mycket, ropar nu på starka ledare som kan ge miljardstöd till företag och enskilda, ge oss mer sjukvård, läkemedel och skyddsutrustning och helst peka med hela handen och med stadig röst ange ett exakt datum för när den corona-pandemin är borta så att vi kan återgå till det normala.
En snäll och trött man Det är inte lätt att acceptera att somliga i missriktad nit att fånga in en falsk jämställdhet låter jämställa kulturyttringar av de mest skilda slag och samtidigt anser dem lika så bra som andra. Kvalitet och innehåll ska man då strunta i.
Livet är trots Coronan ganska skönt Jag gläntar på gardinen och tittar ut. Himlen är molnfri och i öster är solen på väg upp. Rimfrosten gnistrar i gräset och det ser ut att bli en underbar dag, precis så underbar som bara en vårdag i april kan bli. Då minns jag det som jag för ett ögonblick lyckats förtränga. Hela världen står i brand i ett krig som utkämpas mot ett virus som kallas Corona. Det syns inte, luktar inte och lever inte och ändå håller det hela världen i sitt grepp. Hittills har miljoner människor smittats och uppemot hundra tusen har avlidit.
Coronan är kanske inte enbart av ondo Det skulle faktiskt kunna vara så att den kris som coronaepidemin har medfört i Sverige inte endast är av ondo. Vi som lever i Sverige kanske behöver något att samlas kring, något gemensamt som struntar i vilka värderingar vi har, vilken etnicitet vi tillhör, vilken religion vi eventuellt bekänner oss till eller vilken kultur vi lever med i våra hem.
Att sakta strypa en demokrati Låt mig inleda med att berömma hur den svenska regeringen hanterat rådande corona-kris. Lugnt, metodiskt, lyssnat på experter, i möjligaste mån försökt hålla samhället och ekonomin igång. Inga populistiska utspel eller drakoniska straff för den som råkar befinna sig ute på fel plats vid fel tidpunkt. Vårt tillitsbaserade samhälle, med dess nu blottlagda brister i form av bland annat bristande beredskapslager, har ändå så här långt fungerat bra. Tills fredagen den 3 april 2020.
Det dödliga våldet – nya redovisade siffror Varje år i slutet av mars presenterar Brå statistiken över hur många som har utsatts för dödligt våld året innan. I mer än fem år har jag redovisat dessa siffror. Den graf som visar utvecklingen i Sverige sedan 1970 väckte uppståndelse när jag första gången la ut den för flera år sedan. Då var det vanligt med rena fantasier om hur morden i Sverige hade ökat ständigt de senaste decennierna.
Eget ansvar kontra övervakning Vi bor inte i Ungern, vi bor i Sverige. Här är befolkningen inte en pöbel som ska kontrolleras, utan det är befolkningen som är Sverige. I kristider gäller det därför – hur lockande det än är – att inte bli ett barn, som ropar efter en vuxen att ta hand om en och skydda en. I stället handlar det om att axla sitt vuxenansvar.
Spika inte nubb med handslägga Systrar och bröder. Låt oss sluta upp bakom Folkhälsomyndigheten och förbjud våra politiker att göra politik av Coronafrågan. Världen står inför en pandemi som orsakar kaos, dödsfall och elände för en hel värld. Varefter Coronaviruset sprider ut sig blir vidden och omfattningen av katastrofen allt tydligare.
Coronan har visat vad vi inte ska rösta på Vi röstar på politiska ideologier, om vi nu kan skönja några sådana bland alla populistiska utspel. Några röstar bara med plånboken. Andra med hjärtat. Men det finns något som det är svårt att rösta på – det som inte kan förutses några år framåt. Som till exempel omfattande skogsbränder eller en coronapandemi.
Säpo, Corona och starka män Under den rådande corona-krisen är det lätt att glömma att i skuggan av en pandemi, överfulla sjukhus och döende människor så förekommer en annan kris som på sikt riskerar att bli långt värre än vilket virus som helst. Ett mentalt virus som hotar hela det fria och demokratiska samhälle som vi lever i och de flesta av oss älskar.
Mellan panik och anständighet Vi verkar vackla dessa dagar och nätter mellan panik och anständighet. Solidaritet eller egoism. Girighet eller omtanke.
