Vi är våra egna fångar och vakter Om skoltiden på många sätt påminner om en fängelsevistelse är arbetslivet för vissa mer likt straff med elektronisk boja. En individ som går i pension har vanligen tillbringat i runda slängar 16,5 år under fängelseliknande inspärrning och minst 45 år med fotbojsliknande övervakning. Därpå följer i bästa fall en kort tids frihet innan det är dags för den slutgiltiga inspärrningen i väntan på att livets dödsdom verkställs.
Om sjukvårdsministern hade varit en vanlig medborgare Ser i DN att landets sjukvårdsminister Gabriel Wikström blivit sjukskriven. Han lär ha symtom på utbrändhet. Sånt händer allt fler på en hård och stressande arbetsmarknad. Inte minst för mellanchefer som har tryck på sig både uppifrån och nerifrån. Och just en sådan mellanchef är Gabriel Wikström. Men låt oss se vad som hade hänt om han hade varit en vanlig medborgare.
Spel för galleriet och marknadsgeschäft Jag läser en debattartikel i Dagens Nyheter där övervakningskamerornas brottsförebyggande effekt prisas. Här talas om en brottsförebyggande effekt på 23-28% och att detta bör man ta hänsyn till när kameraövervakningslagen skall revideras.
Vi blir allt mer positiva till invandring Sverigedemokraternas eventuella valframgångar kräver missnöjda människor och människor som av den anledningen, eller någon annan, vill begränsa invandringen. Men är vi svenskar egentligen särskilt missnöjda och vill vi verkligen begränsa invandringen?
Vi har blivit blåsta De flesta av oss har en hel hög försäkringar. Hemförsäkring, försäkring av fordon och extra försäkringar för barnen och så vidare. Vår absolut dyraste försäkringspremie är den vi betalar in till Försäkringskassan. Månad efter månad, år efter år, går en del av lönen till den försäkringen, antingen vi vill eller inte. Men gång på gång visar det sig att försäkringen inte alls gäller när vi blir sjuka. Det visar sig att vi blivit blåsta.
Vi måste sluta vara de rädda människornas betjänter Det finns någon slags dumliberal åsikt som ofta framförs. Den går ut på att rasistiska galningars åsikter måste bemötas med förståelse och att de pekar på något viktigt även om de kanske i sak har fel. Tanken är vacker men den spårar lätt ur. När någon har fel så har de fel och vi kan inte lära oss någonting av dem.
En livstidsdömds resa i tiden Sedan jag greps 1999 har mycket förändrats. När min frigivning nu blir verklighet inom en relativt snar framtid, så har jag funderat mycket kring allt nytt som inte fanns för 17 år sedan. Jag har till exempel aldrig tagit ett foto med en mobiltelefon.
Är vissa mördare slugare än de poliser som skall gripa dem? Den frågan fick jag för några år sedan när jag höll ett föredrag. Nu dök samma fråga upp igen, i Expressen, ställd till Leif GW. Jag letade upp min gamla notis om detta eftersom jag tycker att frågeställningen fortfarande är intressant och för att se om något skilde oss åt i uppfattningen.
Våra hjärtan är stängda Sverige idag: Bokmässan välkomnar högerextrema publicister och till Almedalen är nazister välkomna. Samtidigt – stenhårda gränskontroller. Barn skickas hem till länder dit UD avråder svenska medborgare att resa eftersom det är livsfarligt att vara där. Vi kan ju inte hjälpa alla, säger man. Vi måste tydligen dra gränsen för vår öppenhet någonstans. Så vi stänger våra gränser och slår oss istället ner för att höra vad nazisterna har att berätta. Alltid kan vi lära oss något.
Ursäktande intill självutplåning Hung Fat Trading heter ett företag som årligen omsätter minst 170 miljoner kronor. Den största delen av dessa pengar tycks ha skapats genom oegentligheter, svart arbetskraft, svarta pengar samt grova bedrägerier. Det framkom i Uppdrag granskning i onsdags. Därutöver har de anställda inte omfattats av något arbetsskydd, inga försäkringar och ingen arbetsrätt. Anmälningar har strömmat in mot detta företag och ingen av de myndigheter som borde ha agerat har gjort något. Nu är de alla självkritiska. Men till vilken nytta?
Lyxmat och knark i fängelse Medierna rapporter om hur lyxig maten är i fängelse. Ibland hävdas att knarket flödar. Här går jag igenom några påståenden och beskriver hur det är.
Den som är trött borde kanske gå och lägga sig. Sitt ner – ni skymmer sikten! Skrev jag här på Paragraf med hänvisning till Facebookgruppen "Stå upp för Peter Springare" som ursprungligen bildats för att stötta en polisman med tveksamma politiska åsikter. De har nu äntligen hörsammat uppmaningen och satt sig ner.
Jag vill inte måla fan på väggen men… Jag har alltid hävdat att svensk polis av idag är bättre utbildade, mer motiverade och mer kompetenta än någonsin. Händelserna i Stockholm och den efterföljande polisinsatsen visar hur rätt detta påstående är. Det är denna kompetenta kår som politikerna och de nya högsta polischeferna förbjuder att blomma ut och förhindras från att ta ansvar för Sverige.
Utmärkt att Rakhmat Akilov har en bra advokat Ska en misstänkt terrorist få en av de absolut bästa advokaterna? Ska vi verkligen betala för det med skattepengar? Frågorna är inte nya men har de senaste dagarna ställts på sin spets. Och det är inte bara trollen som ställer frågorna.
En terrorist förtjänar inte vår oförståelse Klockan 14.53 den sjunde april kom larmet om att en lastbil i hög fart plöjt in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm. En timme senare lägger journalisten Joakim Lamotte ut en nyfilmad mobiltelefonfilm på sig själv. För er som inte har sett hans populära filmer så följer de alltid samma princip. Joakim filmar sig själv när han är väldigt arg. Vreden är dagsaktuell och saknar all analytisk skärpa. Den publika framgången bygger på att han på ett skickligt sätt säger det som folk tänker, ja alltså de som inte har tänkt färdigt riktigt än.
