Sprängningen av Fontainebleau del 5 – Den hemliga avlyssningen

Polisen spelade in det avgörande samtalet redan 1983 kort efter att de två ägarna släppts. Det tog två år innan polisen lyckades fastställa att de två ägarna sagt över telefon att "då måste VI ta och spränga upp hela fan igen". Det kom att bli Skandias viktigaste bevis i civilrättsprocessen mot de två ägarna. Spår har fått ut samtalet och låter en av Sveriges skickligaste ljudtekniker bearbeta filen. Stämmer verkligen det polisen sa? Var de två ägarna skyldiga?

Sprängningen av Fontainebleau del 4 – Konsten att stämma en försäkringsjätte

Historien kunde ha stannat här. Blivit bortglömd. Om än olöst. Men så blir det inte. Leif Silbersky bestämmer sig för att stämma Skandia och i en snårig rättegångsprocess som kommer att pågå under flera år försöker Skandia lyckas med det som både polis och åklagare misslyckats med. Att binda de två ägarna till bomben. Samtidigt som Ingemar Arbro och Conrad Öberg kämpar för att peka ut en alternativ gärningsman. Och alla medel verkar vara tillåtna.

Det var enklare förr

Tänk så mycket enklare allt var förr. Märk väl jag skriver inte bättre utan enklare. Kvinnor var kvinnor och män var män men idag har ett mellanting, hen, skapats. Som om detta inte vore nog tycks alltfler människor födas med fel kön som de vill ha tillrättat. Alltfler börjar tvivla på sin könstillhörighet. En av de mest håriga och maskulina personer jag lärt känna hade basröst och ville bli kallad Veronika. Bortsett från det var han-hon-hen ungefär som oss andra.

Rättsväsendets avslappnade inställning till nazistiskt våld

En uttalad nazist sitter i sin bil med nazistemblem, gasar mot en folkmassa i ett tänkbart försök att köra ihjäl en grupp invandrare från Irak, tar sig ut ur bilen med pepparspray och knivar. Detta är inte terrorism. Och mer än så – det svenska rättsväsendet känner sig tryggt med att ha en sådan människa tillbaks på gatan direkt efter gärningen. Jourhavande åklagares beslut om omedelbart frisläppande tyder på att mordlystna nazister i nazistbilar inte är något att oroa sig för.