Sprängningen av Fontainebleau – En känslig historia

När nattklubben och restaurangen Fontainebleau sprängs tidigt på morgonen nyårsafton 1982 börjar en historia som än idag inte fått ett tillfredställande slut. Spår får tips från flera håll, men det är TV-kocken och krögaren Niklas Ekstedt som till slut får oss att börja granska fallet. Det är något märkligt med åklagarens roll. Och ägarna? De försvann från krogbranschen helt efteråt. Varför? Dessutom får vi en varning. Fallet är tydligen fortfarande känsligt.

En terrorist förtjänar inte vår oförståelse

Klockan 14.53 den sjunde april kom larmet om att en lastbil i hög fart plöjt in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm. En timme senare lägger journalisten Joakim Lamotte ut en nyfilmad mobiltelefonfilm på sig själv. För er som inte har sett hans populära filmer så följer de alltid samma princip. Joakim filmar sig själv när han är väldigt arg. Vreden är dagsaktuell och saknar all analytisk skärpa. Den publika framgången bygger på att han på ett skickligt sätt säger det som folk tänker, ja alltså de som inte har tänkt färdigt riktigt än.

Bitterheten, hatet och fanatismen kan bemötas

Det som driver en person att med en lastbil meja ner och mörda vuxna och barn, är rimligen hat, bitterhet och fanatism. Mot det har svenskar och invandrare ställt upp och solidariskt hjälpt varandra. Därmed har man visat att terrorismen aldrig kan segra. Men hatet, bitterheten och fanatism måste bekämpas, antingen det tar sig uttryck i det fruktansvärda vi nu fått uppleva – eller om det handlar om bittra hatiska rasister som med våld angriper fredliga möten, tänder eld på flyktingmottagningar eller skjuter ihjäl invandrare.

Rimligen finns det poliser som vågar bekämpa omfattande brottslighet

Från flera håll får jag höra att problemet med så kallade ”utsatta områden” är att poliser inte vågar arbeta där nattetid. Och därmed får kriminella gäng styra och ställa som de vill. Mig veterligen finns det ingen blankett för sökande till polisutbildningen där man kan pricka för att man inte vill arbeta i områden med stor brottslighet. Och rimligen finns det poliser som är beredda att arbeta där, om de är tillräckligt många och bra utrustade.