Låt Leif GW och Lambertz granska Palmeutredningen Göran Lambertz, Leif GW Persson och min mamma har länge varit mina största idoler och förebilder. Mamma är borta, men de andra två är ju kvar och både syns och hörs. Till min glädje!
Petter-Niklas och HEN Nog finns det mycket att fundera över! Om det nu är så att man orkar bry sig, vill säga. Som HEN till exempel.
Lovsång till en Grävare! För kanske fyra år sedan satt journalisten Hannes Råstam framför mig. Han borrade ögonen i mig medan jag gav min uppfattning om Quick-utredningen.
Barnen i Knutby Flickan brister i gråt när mannen drar ned hennes byxor. Hon har varit med om detta förr och det här blir inte sista gången. Mannen håller fast henne och börjar slå. Djävulens andar ska med våld fördrivas.
Krogvakt – en onödig syssla Utsvulten och spiknykter ställde jag mig att läsa matsedeln utanför en krog på Regeringsgatan. Då hörde jag en tyken röst bakom mig som frågade: – Ska du äta eller dricka? Där stod en uniformerad vakt.
Back in the days Det har nu gått tio år sedan jag redovisade för Rikspolisstyrelsen att personalförstärkning och förbättrade arbetsmetoder skulle öka antalet uppklarade mängdbrott. Utvecklingen visar att mina förslag kan ha hamnat på ”hälleberget”.
Samlagskontrakt Då det kommit till min kännedom att Kd, Mp, V samt justitieminister Beatrice Ask stöder förslaget att samlagskontrakt bör upprättas vid allt könsumgänge, vill jag härmed vara behjälplig med att utforma formuläret.
Vi vill dricka till sjöss! Vilken sanslös förstasidesrubrik tänkte jag när jag läste Aftonbladets förstasida. Ett antal kändisar hade skrivit under ett upprop där man krävde att vi skulle ta bort lagen som reglerar så kallad sjöfylla.
Tryckande tyckande Ett nej i sista stund ska respekteras. Ett nej som kommer dagen efter ett ja? Vad ska man säga om sådant? Ingenting! Självklart ingenting, såvida man inte snackar med sin terapeut eller dagbok.
Det var bättre förr Det var bättre förr! Det är ju naturligt att säga för en man i min ålder och något att rycka på axlarna åt. Om man inte lyssnar.
Beträffande urineringen Sitter på mitt kontor här på Costa del Sol och följer på nätet, i SvD och DN, vad som sker i mitt njutningsfientliga och intoleranta fosterland. Och jag upphör aldrig att förvånas.
Egendomliga beslut En ung och hetlevrad man i min bekantskapskrets dömdes en gång av tingsrätten till 14 dagars fängelse för våldsamt motstånd mot polis. För att rätt kunna beräkna strafftiden slog han vid hemkomsten upp ordet ”dag” i familjens uppslagsbok och fick då veta att det är den tid som förflyter mellan solens uppgång och nedgång.
Knarkare och knarkare Jag missunnar verkligen ingen människa den hjälp de behöver och kanske kan få. Inte heller avundsjuk. Ingen kan vara avundsjuk på en heroinist! Näst efter sprit är det nog den svåraste drog man kan gå på. Men jag undrar likafullt – varför är det så stor skillnad?
Tänk om jag har rätt! Jag anställdes som polis 1966 och har sedan dess tillbringat mitt yrkesliv inom polisen. Så snart jag hade fått tillräcklig grund för att bilda mig uppfattningar om polisens uppgift, polispolitik, brott och straff, kriminalitet och kriminalitetens orsaker, har jag haft en i stort sett oförändrad syn på dessa frågor.
På rutinens brant Här har jag gjort det lätt för mig genom att publicera en av mina gamla vistexter som krönika. Tycker att ämnet alltid är lika aktuellt. Visan skildrar två händelser som inträffade i min bekantskapskrets i slutet av 70-talet. Jag blev så förbannad att jag jämförde dessa svenska tjänstemän med nazistiska krigsförbrytare. De kan jämföras till arten om än inte till graden. Det är kusligt att höra tjänstemän försvara sig med att: Jag lydde bara order.