En avskydd man

Måndagen den 12 augusti 1963 var varm, och Kerstin Blomqvist stod vid det öppna fönstret och såg ut över Tengdahlsparken. Vid trappan ner mot lekplatsen stod en man och en liten flicka i gul tröja, och deras röster nådde svagt upp till Kerstin utan att hon till en början kunde uppfatta orden. Det såg ut som om flickan gjorde motstånd och som om mannen började dra i henne. Hon skrek ”jag vill gå hem”. En och en halv timme senare hittas hennes blodiga och sönderslagna lik i en sänka i Vitabergsparken.

Den sorglige spionen

Tjänstemannen vid franska ambassadens passavdelning stirrade misstroget på mannen på andra sidan bordet. En äldre herre som på fullt allvar erbjudit ett sammelsurium av värdelösa upplysningar hämtade ur reklambroschyrer och tidningsurklipp. Hade fransmannen inte känt till den andre och vetat att han kom från en förmögen och inflytelserik Djursholmsfamilj skulle han tagit det hela för ett grovt skämt. Det var den sämsta och mest amatörmässiga spion han någonsin stött på.

Ta det lugnt Leif GW Persson!

Råkade köpa en kvällstidning härom veckan, min fru var intresserad av bilagan. Själv har jag haft svårt för kvällstidningar sedan de började komma ut på morgonen. En gång i tiden kunde man i kvällstidningen få ett nytt perspektiv på och ibland en fördjupning av de nyheter man läst i morgontidningen, men det var för länge sedan. Nu har kvällstidningarna råkat ut för en allvarlig identitetskris och vad kan man förvänta sig om man som kvällstidning kommer ut på morgonen.