Idioter, negerbollar och mångfaldskurser Vi borde använda någon slags välvillighetsprincip och utgå från att människor faktiskt ibland använder oövertänkta ord utan att de menar så mycket med det. Annars stöter vi snart bort var och varannan människa som rasist, homofob eller kvinnohatare. Kvar blir en liten skara av analt humorbefriade språkpoliser. Ingen annan håller till sist måttet.
Vad händer nu med Julian Assange? Han är en egomaniac, som låter WikiLeaks volontärer klippa hans hår till musik från absurda musikvideor. En man som ser sig förrådd av världen, han är skrämd och fångad i sin egen fälla. Själv anser sig Julian Assange utsatt för en radikalfeministisk konspiration, styrd av en av de båda kvinnor som anklagat honom och som Assange påstår en gång grundade en lesbisk nattklubb i Göteborg.
Rikspolischefen Dan Eliasson har blivit flosklernas mästare I en intervju med DN säger han att han tror sig vara en av svenska myndigheters mest utskällda chefer. Det är väl i så fall inget nytt för honom. Efter att han, utan att anstränga sig över hövan, har kört Försäkringskassan och Migrationsverket i botten är han nu på väg ett köra även Polismyndigheten i botten.
Om Donald Trump hade hamnat i svenskt fängelse USA:s president Donald Trump lider enligt många rättspsykiatriska bedömare av ett flertal diagnoser som gör honom mindre lämpad som ledare för världens mäktigaste nation. Men hur hade Kriminalvården bedömt honom om han hamnat i svenskt fängelse?
Ser man Trump som ett barn blir det begripligt Vi som är föräldrar vet att våra barn ibland vill ha något eller göra något speciellt. Men även om det utan större kostnader eller besvär går att uppfylla, har vi med tiden lärt oss att det barnet säger kan vara ett infall. En snabbt passerande tanke, så vi muttrar något om att ”vi får se” och livet går vidare. Om vi ser president Trump som ett barn kan vi förstå honom. Men därmed inte sagt att livet går vidare...
Likhet inför lagen – olikhet inför domstol Pappan tog med sig sina båda söner ut på en båttur. Ingen av dem var simkunnig och ingen hade flytväst. Båtturen slutade med att en av sönerna, som var utvecklingsstörd, drunknade. Enligt tingsrätten handlade det om ett "medvetet risktagande" och pappan döms nu för grovt vållande till annans död.
Vi är våra egna fångar och vakter Om skoltiden på många sätt påminner om en fängelsevistelse är arbetslivet för vissa mer likt straff med elektronisk boja. En individ som går i pension har vanligen tillbringat i runda slängar 16,5 år under fängelseliknande inspärrning och minst 45 år med fotbojsliknande övervakning. Därpå följer i bästa fall en kort tids frihet innan det är dags för den slutgiltiga inspärrningen i väntan på att livets dödsdom verkställs.
Om sjukvårdsministern hade varit en vanlig medborgare Ser i DN att landets sjukvårdsminister Gabriel Wikström blivit sjukskriven. Han lär ha symtom på utbrändhet. Sånt händer allt fler på en hård och stressande arbetsmarknad. Inte minst för mellanchefer som har tryck på sig både uppifrån och nerifrån. Och just en sådan mellanchef är Gabriel Wikström. Men låt oss se vad som hade hänt om han hade varit en vanlig medborgare.
Spel för galleriet och marknadsgeschäft Jag läser en debattartikel i Dagens Nyheter där övervakningskamerornas brottsförebyggande effekt prisas. Här talas om en brottsförebyggande effekt på 23-28% och att detta bör man ta hänsyn till när kameraövervakningslagen skall revideras.
Vi blir allt mer positiva till invandring Sverigedemokraternas eventuella valframgångar kräver missnöjda människor och människor som av den anledningen, eller någon annan, vill begränsa invandringen. Men är vi svenskar egentligen särskilt missnöjda och vill vi verkligen begränsa invandringen?
Vi har blivit blåsta De flesta av oss har en hel hög försäkringar. Hemförsäkring, försäkring av fordon och extra försäkringar för barnen och så vidare. Vår absolut dyraste försäkringspremie är den vi betalar in till Försäkringskassan. Månad efter månad, år efter år, går en del av lönen till den försäkringen, antingen vi vill eller inte. Men gång på gång visar det sig att försäkringen inte alls gäller när vi blir sjuka. Det visar sig att vi blivit blåsta.
Vi måste sluta vara de rädda människornas betjänter Det finns någon slags dumliberal åsikt som ofta framförs. Den går ut på att rasistiska galningars åsikter måste bemötas med förståelse och att de pekar på något viktigt även om de kanske i sak har fel. Tanken är vacker men den spårar lätt ur. När någon har fel så har de fel och vi kan inte lära oss någonting av dem.
En livstidsdömds resa i tiden Sedan jag greps 1999 har mycket förändrats. När min frigivning nu blir verklighet inom en relativt snar framtid, så har jag funderat mycket kring allt nytt som inte fanns för 17 år sedan. Jag har till exempel aldrig tagit ett foto med en mobiltelefon.
Är vissa mördare slugare än de poliser som skall gripa dem? Den frågan fick jag för några år sedan när jag höll ett föredrag. Nu dök samma fråga upp igen, i Expressen, ställd till Leif GW. Jag letade upp min gamla notis om detta eftersom jag tycker att frågeställningen fortfarande är intressant och för att se om något skilde oss åt i uppfattningen.
Våra hjärtan är stängda Sverige idag: Bokmässan välkomnar högerextrema publicister och till Almedalen är nazister välkomna. Samtidigt – stenhårda gränskontroller. Barn skickas hem till länder dit UD avråder svenska medborgare att resa eftersom det är livsfarligt att vara där. Vi kan ju inte hjälpa alla, säger man. Vi måste tydligen dra gränsen för vår öppenhet någonstans. Så vi stänger våra gränser och slår oss istället ner för att höra vad nazisterna har att berätta. Alltid kan vi lära oss något.
