Skyldig utan rättegång – när ingen vaktar väktarna

En självklar förutsättning för att ett rättssystem ska uppfattas som fungerade är att huvudaktörerna lyckas hålla rent utanför de egna dörrarna. Kollegial nepotism och vänskapskorruption är oförenligt med en fungerande rättvisa. År efter år har Sverige skattats som ett föregångsland vid frågor som rör rättssäkerhet, trots att principen om allas likhet inför lagen satts på undantag. Jag ser det som angeläget att slå hål på myten om vårt land som rättssäkert, om domstolar som rättvisa, åklagare som hederliga och objektiva och om tron på varje medborgares möjlighet att få rätt när man har rätt.

Kan man lita på siffror som kommer från myndigheter, från polis och från Säpo?

Jag känner mig otrygg och utlämnad trots att jag bor och lever i Sverige som borde vara ett av de tryggaste länderna i världen. Jag är inte särdeles oroad över att bli utsatt för brott även om långt över en miljon brott anmäls varje år. Orsak till min oro är att jag inte vågar lita på svenska myndigheter som bland annat allt oftare inte gör vad de borde göra. Svenska myndigheter har en faiblesse för att komma med presentationer som passar deras syfte och mål.

När staten satt sig på dubbla stolar

Statliga myndigheter har en grundlagsreglerad skyldighet att agera opartiskt och sakligt. Med opartiskt menas att myndigheter ska vara objektiva och för den utomstående betraktaren även framstå som objektiva i sitt handlande. Därför är det obegripligt när Justitiekanslern, statens egna advokater, har en roll som medför att de sitter på dubbla stolar där de befattar sig med ärenden som de sedan tidigare fattat beslut i. Så definieras jäv normalt och därför är Justitiekanslern allt som oftast jävig.