Rättsskandal eller inte Thomas Quick, återigen aktuell i alla mediediskussioner och det lär väl knappast vara sista gången nu heller. Som tur är, enligt min mening i alla fall, för de här sakerna behöver diskuteras! Hur somliga kan hävda att det här inte är en rättsskandal begriper jag inte.
Hon ville inte polisanmäla Assange De två kvinnorna som anmälde Julian Assange hade inte alls samma syn på vad som hade hänt. Jag har skrivit om det tidigare, men nu har nya bevis framkommit som visar det än tydligare. Ett antal sms i den yngre kvinnans (S) mobil visar att hon inte ville anmäla Julian Assange för något brott överhuvudtaget – än mindre våldtäkt. Men det ville den äldre kvinnan (A) och hennes väninna polisen, som S "råkade" hamna hos.
Jonas är brottet Jonas Falk är ingen ängel men i det stora kokainmålet är jag övertygad om att han är oskyldig. Det kan tyckas svårt för mig att kliva ur min roll som moster och se på denna rättsskandal på ett objektivt sätt. Därtill är jag bara nio år äldre än Jonas, så vi har varit mer som syskon under uppväxten. Med det sagt, ska jag förklara varför jag inte tror på åklagarnas påståenden.
Fångar läser godnattsagor Få projekt inom Kriminalvården har haft så bra genomslag som kursen ”Godnattsagor inifrån”. Jag fick möjlighet att delta och läsa in en godnattsaga till min systerson. Efter över 14 år i fängelse så var detta utan tvekan det mest positiva jag har upplevt av svensk fångvård.
En envåldshärskare – eller? TV4 har granskat Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg i ett antal inslag på nyheterna de senaste dagarna. Ska man tro det man hör och ser där, är denna generaldirektör en despot av ett slag för tankarna till Harald Blåtands eller Gustav Vasas dagar! Han sägs ha oinskränkt makt att sparka folk till höger och vänster utan att någon vågar ingripa.
Mus skrämde tre vakter En mus hade tagit sig in i vaktkuren på ett Sveriges säkraste fängelser, de tre vakterna som såg den blev både rädda och handlingsförlamade.
Möjlighet till det obefintliga Inom Kriminalvården flyttar man mycket. Fångarna flyttar ofta, med eller emot sin egen vilja. Kriminalvården bestämmer och inte sällan stämmer det allmänna snacket om att få se sitt land med grå transport.
Kan vi lita på att staten är god? Har hakat upp mig på det där med att 75 procent av svenska folket inte är oroade över att de avlyssnas och kollas i allt större utsträckning. Och att elva procent inte vet om de är oroade. Vi är alltså en liten minoritet som i likhet med Europas mer framträdande ledare är oroade. Beror det här möjligen på att folk i Skandinavien, i motsats till övriga världen, har uppfattningen att staten är god?
Hårdare straff för sakens egen skull? Det är valår, vilket också innebär att politikerna tävlar om vem som driver den hårdaste linjen mot brottsligheten. Alla utom ett riksdagsparti vill höja straffen. Men varför? Sedan 2006 har antalet som sitter i fängelse sjunkit med tusen intagna, ändå har inte den generella brottsnivån i samhället stigit.
”Hittills har hon inte blivit dömd för våldsbrott” Idag har jag varit på videokonferens med Kriminalvårdsstyrelsen. Inget sensationellt med det. Sammanträdet handlade om underlag för mina kommande permissioner. För en tant som jag, med min digra kriminalvårdsakt känns det enbart som ett spel för gallerierna. Det har gjorts en utredning av säkerhetsriskerna för min person. Hög risk för återfall i brott förstås, men de har inga förslag om hur den saken skulle kunna ändras.
Saft och alkoholtvål = fängelsefylla I fängelset stöter man på alla sorters personer. Olika kulturer blandas friskt, likaså olika preferenser för mat och dryck. Men ibland blir det lite väl konstigt, exempelvis la en fånge alltid apelsinmarmelad i sitt te. Eller vad sägs om en alkogeldrink?
Med snaran runt halsen Då jag kom upp till den aktuella lägenheten stod det flera brandmän framför dörren, och en av dem försökte ropa in genom brevinkastet. Jag tog tag i handtaget, kände på det, märkte att dörren var olåst, och gick in. Någon sekund senare tittade jag in i vardagsrummet, och såg då en kvinna ståendes på något pall-liknande med en strypsnara tajt knuten runt halsen som via ett spänt rep hängde i en krok i taket.
Nu är jag övertygad om att kokainet var placerat När jag första gången hörde en av advokaterna i den stora kokainrättegången antyda att nio kilo kokain kunde ha placerats i ensamseglaren Mauritz Anderssons båt Gloria i Göteborg, för att därmed få målet till Sverige, var jag skeptisk. Skulle svensk polis och svenska åklagare vara inblandade i den här typen av placering av "bevis"? Det var en tanke som var svår att ta in. Men vi har grävt vidare.
Rosafärgat kvasirättvisetänk Det händer inte mycket här på Riksmottagningen. Här ska fången utredas och den fortsatta verkställigheten ska planeras. Meningen är att det ska motverka de värsta skadorna av fängelsevistelsen, liksom förhoppningen ska finnas att den missanpassade ska ha möjlighet att ”komma tillbaka” till samhället. Även de – som nog är flertalet – aldrig varit särskilt väl inkorporerade där.
Polisers åsikter Det är fullt förståeligt att de artiklar med citat från polis-Facebookgruppen ”UMF – underbetalda-missnöjda-förbannade”, som har publicerats av Expressen har gett upphov till starka reaktioner. Att vara polis innebär ett stort ansvar och polisarbete kräver förtroende från allmänheten. Det förtroendet skadas självklart då poliser använder sig av kränkande språkbruk, går till personangrepp eller på andra sätt uttrycker sig olämpligt, även om det är på fritiden och inte i tjänsten.
