Andreas Magnusson – Sida 25 – Magasinet Para§raf

Partiprogram är som bilder på hamburgare

I den klassiska thrillern Falling Down från 1993 får huvudkaraktären William Foster – spelad av Michael Douglas – ett rejält psykbryt och lämnar sin bil mitt i en bilkö. Kort därefter vandrar han in med ett automatvapen på en hamburgerrestaurang. Där gör han sin beställning och blir rasande när maten som serverats inte på något sätt liknar den på bilderna.

Vem ska få tala med din röst?

Alla människor har olika röster. En del talar med mörk stämma, andra med ljus. Några pratar göteborgska och andra skånska. Den där rösten ger oss ett alldeles unikt sätt att få fram det vi vill säga. På rösten känner vi förresten igen våra vänner. När vi ger vår röst till ett parti så lånar vi bort våra stämband. Vi ger politiker rätten att tala i vårt ställe.

Veckans värsta

Hanif Balis vapenskrammel och Uppdrag Granskning

En vecka full av dumheter, men två händelser utmärkte sig så mycket att jag nog faktiskt måste säga att det blev dött lopp vad gäller Veckans värsta. Först var det Hanif Balis vapenskrammel och därefter Uppdrag gransknings mycket märkliga reportage om invandring och våldtäkter.

En hyllning till oss medelmåttor

Den här texten är en hyllning till alla oss som vaknar varje morgon, fräschar upp oss till något sådär anständig nivå, fixar en genomsnittligt hälsosam frukost, tar oss till jobbet utan att komma allt för sent, genomför arbetsdagen utan att skapa fler problem än vi löser, åker hem igen, äter något halvhyfsat och domnar bort framför teven innan det är dags att gå och lägga sig så att vi kan vakna upp igen och göra samma saker lite medelmåttigt en gång till.

Veckans värsta

Åklagare och poliser som inte vet vad politik är

I samband med bilbränderna i Göteborg uttalade sig ansvarig åklagare Mats Ihlbom och sa så här: ”Enligt vad som har framkommit av utredningen hittills finns det ingenting som antyder att det skulle vara politiska motiv bakom”. Det är ett häpnadsväckande uttalande. Åklagaren tror alltså att de som eldar bilar gör det helt utan ilska mot samhället och helt utan vilja att förändra någonting.

Det behövde brinna lite bilar innan valet

Samma dag som grillningsförbudet upphörde iscensattes vad som verkar vara en samordnad koordinerad attack på den svenska demokratin. Det ligger mycket nära till hands att misstänka att främlingsfientliga krafter behöver få upp det brinnande Sverige på den politiska dagordningen igen. Och vad är då effektivare än att tända eld på lite bilar i förorten?

Joakim Lamotte vädjar – rösta inte på Sverigedemokraterna!

För fyra år sedan skrev Joakim Lamotte en viktig text på sin blogg. På den tiden var han en ganska klok röst i samhällsdebatten. Han hankade sig fram som journalist med olika frilansuppdrag på till exempel SVT och GP, men ville ibland säga mer om vad han själv tyckte i olika frågor och där kom bloggen in i bilden. Ofta stod han upp för jämställdhet och mot rasism.

Vi och ni i Tino Sanandajis värld

Jag har skrivit en del om den högerpopulistiska ekonomen Tino Sanandaji – bland annat en krönika med titeln ”Vägen, sanningen och Tino Sanandaji”. Där skojade jag lite om Tinos messianska anspråk och följarnas fundamentalistiska hängivenhet till den store mästaren. Han gillar inte sånt alls. Om han och Richard Jomshof hade lekt arga leken (ni vet tävlingen där man ska få den andra att börja skratta) så hade tävlingen aldrig tagit slut.

Priset vi får betala för tuffare tag

Eric var tjugo år gammal men i tanken fungerade han ungefär som en treåring. När han tidigt en morgon rymde hemifrån med en leksakspistol förstod han inte att han snart skulle dö. Det förstod inte heller alla de människor som envist hetsat om att polisen måste bli tuffare, vara hårdare beväpnad och använda mer våld. De förstår fortfarande ingenting.

Dubbelfel från Hanif Bali

Efter ett dubbelfel i Franska öppna 1983 slog John McEnroe sönder kameran för en fotograf. Det ska bli spännande att se om Moderaternas egen känslospelare Hanif Bali slår sönder något mer än sin politiska karriär efter det senaste dubbelfelet.

Sverigedemokraternas vattenpojkar och hejaklacksledare

Sverigedemokraternas vattenpojkar är personer med stor medial genomslagskraft som har gjort enormt mycket för att sprida bilden av att det sämsta man kan göra mot Sverigedemokrater är att peka finger åt dem. De är inte alltid pojkar. Ibland är de flickor också. De spelar aldrig med i SD-laget utan nöjer sig med att fylla på partiets energidepåer. Ibland agerar de hejaklacksledare istället. Dessa personer har varit, och är, enormt viktiga för partiets framgångar.

Ökad invandring kan stoppa bränderna

Det brinner som aldrig förr i de svenska skogarna, men samtidigt har skogsbränder varit något vanligt förekommande i Sverige i alla tider. Enligt myndigheten för samhällsskydd och beredskap har vi normalt i genomsnitt 4800 skogsbränder om året och under de mest eldfängda månaderna uppstår det cirka 32 bränder om dagen. Det finns ett sätt att få stopp på skogsbränderna och det är att öka invandringen.

Att vifta med armarna igen

Jag ser den där lille killen som exalterat viftar med armarna och berättar för sin pappa att han ska simma bort till flotten en bit ut. Jag gjorde samma simtur alldeles nyss. Nu soltorkar jag på en klippa. Vad är det egentligen livet gör med oss som gör att vi vuxna mest ser en sådan simtur som ett slentrianmässigt mål? Hur blir man en sån som viftar med armarna igen?

Veckans värsta

Veckans värsta – invandrarnas fel att det brinner

Det är lika torrt i skog och mark som humorn är torr i denna krönika. Och det brinner i hela landet, vilket paradoxalt nog får en hel del människor att elda upp sig. Veckans värsta måste ändå vara de som på allvar tror att bränderna är invandrarnas fel.

Har du bra verklighetsuppfattning eller är du SD-sympatisör?

Det finns inget enkelt sätt att säga det här på. Man kan ju tassa lite på tå en stund men förr eller senare är det lika bra att säga som det är: Sverigedemokratiska väljare är inte nödvändigtvis rasister, men de har påvisbart sämst verklighetsuppfattning av alla väljare. Jag pratar inte om saker man kan tycka olika kring, utan sådant som är mätbart sant eller falskt.