Möjlighet till det obefintliga Inom Kriminalvården flyttar man mycket. Fångarna flyttar ofta, med eller emot sin egen vilja. Kriminalvården bestämmer och inte sällan stämmer det allmänna snacket om att få se sitt land med grå transport.
Kan vi lita på att staten är god? Har hakat upp mig på det där med att 75 procent av svenska folket inte är oroade över att de avlyssnas och kollas i allt större utsträckning. Och att elva procent inte vet om de är oroade. Vi är alltså en liten minoritet som i likhet med Europas mer framträdande ledare är oroade. Beror det här möjligen på att folk i Skandinavien, i motsats till övriga världen, har uppfattningen att staten är god?
Hårdare straff för sakens egen skull? Det är valår, vilket också innebär att politikerna tävlar om vem som driver den hårdaste linjen mot brottsligheten. Alla utom ett riksdagsparti vill höja straffen. Men varför? Sedan 2006 har antalet som sitter i fängelse sjunkit med tusen intagna, ändå har inte den generella brottsnivån i samhället stigit.
”Hittills har hon inte blivit dömd för våldsbrott” Idag har jag varit på videokonferens med Kriminalvårdsstyrelsen. Inget sensationellt med det. Sammanträdet handlade om underlag för mina kommande permissioner. För en tant som jag, med min digra kriminalvårdsakt känns det enbart som ett spel för gallerierna. Det har gjorts en utredning av säkerhetsriskerna för min person. Hög risk för återfall i brott förstås, men de har inga förslag om hur den saken skulle kunna ändras.
Saft och alkoholtvål = fängelsefylla I fängelset stöter man på alla sorters personer. Olika kulturer blandas friskt, likaså olika preferenser för mat och dryck. Men ibland blir det lite väl konstigt, exempelvis la en fånge alltid apelsinmarmelad i sitt te. Eller vad sägs om en alkogeldrink?
Med snaran runt halsen Då jag kom upp till den aktuella lägenheten stod det flera brandmän framför dörren, och en av dem försökte ropa in genom brevinkastet. Jag tog tag i handtaget, kände på det, märkte att dörren var olåst, och gick in. Någon sekund senare tittade jag in i vardagsrummet, och såg då en kvinna ståendes på något pall-liknande med en strypsnara tajt knuten runt halsen som via ett spänt rep hängde i en krok i taket.
Nu är jag övertygad om att kokainet var placerat När jag första gången hörde en av advokaterna i den stora kokainrättegången antyda att nio kilo kokain kunde ha placerats i ensamseglaren Mauritz Anderssons båt Gloria i Göteborg, för att därmed få målet till Sverige, var jag skeptisk. Skulle svensk polis och svenska åklagare vara inblandade i den här typen av placering av "bevis"? Det var en tanke som var svår att ta in. Men vi har grävt vidare.
Rosafärgat kvasirättvisetänk Det händer inte mycket här på Riksmottagningen. Här ska fången utredas och den fortsatta verkställigheten ska planeras. Meningen är att det ska motverka de värsta skadorna av fängelsevistelsen, liksom förhoppningen ska finnas att den missanpassade ska ha möjlighet att ”komma tillbaka” till samhället. Även de – som nog är flertalet – aldrig varit särskilt väl inkorporerade där.
Polisers åsikter Det är fullt förståeligt att de artiklar med citat från polis-Facebookgruppen ”UMF – underbetalda-missnöjda-förbannade”, som har publicerats av Expressen har gett upphov till starka reaktioner. Att vara polis innebär ett stort ansvar och polisarbete kräver förtroende från allmänheten. Det förtroendet skadas självklart då poliser använder sig av kränkande språkbruk, går till personangrepp eller på andra sätt uttrycker sig olämpligt, även om det är på fritiden och inte i tjänsten.
Ytterligare undangömda bevis i kokainmålet Idag lämnade försvaret in en skrivelse till Svea hovrätt som påvisar ytterligare ett av vid det här laget många undangömda bevis i det stora kokainmålet. I ett protokoll pekas en helt annan person än Jonas Falk, tidigare Oredsson, ut som en "ligaledare" som ska ha investerat närmare åtta miljoner kronor i kokainsmugglingen. Och den personen är inte ens åtalad.
Svenska polisers agentromantik riskerar vanliga människors liv Om ni skulle närvara vid kokainmålet som nu avhandlas i hovrätten kommer ni att få höra hur galet det är. Varje dag är en aha-upplevelse över hur det inte får gå till i svenskt rättsväsende. Motbevis efter motbevis presenteras av försvaret och nu har hovrätten satt ner foten och stoppat rättegången, eftersom det framkommit att några colombianer efter att de erkänt redan blivit dömda för det som tingsrätten dömt Jonas Falk med flera för.
Anstalten Tidaholm prioriterar barnen Det är inte ofta mina krönikor innehåller positiva omdömen om Kriminalvården. Men denna gång vill jag hylla en välfungerande barnombudsmansverksamhet på Tidaholmsanstalten. Även om jag försöker vara nyanserad och någorlunda objektiv när jag skriver så färgas naturligtvis mina texter av över 14 år i fängelse.
Ta barns rättigheter på allvar – gör barnkonventionen till svensk lag! Just nu sitter en ensamstående trebarnsmamma i Kosovo och kämpar för sin sons liv. Den 12-åriga CP-skadade pojken Nis Beqiri har kanske några veckor kvar att leva. Migrationsverket har utvisat honom till Kosovo efter fyra år i Sverige. Hans sondmat tar slut om sju veckor och Hälsoministeriet i Kosovo har bekräftat att det saknas förutsättningar för att behandla Nis i landet.
Ropen skalla – hårdare straff åt alla! Marcus Birro skriver I Expressen att livstid ska vara just livstid och inget annat. Så var det i Sverige för drygt hundra år sedan. Idag är det bara Sverigedemokraterna som står för en sådan inriktning. Men vad populisten Birro anser kan man kanske rycka på axlarna åt. Det är värre när en medlem av Advokatsamfundet framför liknande ståndpunkter.
Ja – visst var det våldtäkt Först vill tydligen en 15-årig flicka bli utsatt för vaginala och orala samlag av ett gäng killar som hon inte känner och inte ens vet namnen på, enligt hovrätten. Sedan hittas hon av förbipasserande utanför huset storgråtande och ropande på hjälp. Hovrätten har kanske uppfattningen att så där underliga är de där människorna som befolkar förorterna?
