Nu är jag övertygad om att kokainet var placerat När jag första gången hörde en av advokaterna i den stora kokainrättegången antyda att nio kilo kokain kunde ha placerats i ensamseglaren Mauritz Anderssons båt Gloria i Göteborg, för att därmed få målet till Sverige, var jag skeptisk. Skulle svensk polis och svenska åklagare vara inblandade i den här typen av placering av "bevis"? Det var en tanke som var svår att ta in. Men vi har grävt vidare.
Rosafärgat kvasirättvisetänk Det händer inte mycket här på Riksmottagningen. Här ska fången utredas och den fortsatta verkställigheten ska planeras. Meningen är att det ska motverka de värsta skadorna av fängelsevistelsen, liksom förhoppningen ska finnas att den missanpassade ska ha möjlighet att ”komma tillbaka” till samhället. Även de – som nog är flertalet – aldrig varit särskilt väl inkorporerade där.
Polisers åsikter Det är fullt förståeligt att de artiklar med citat från polis-Facebookgruppen ”UMF – underbetalda-missnöjda-förbannade”, som har publicerats av Expressen har gett upphov till starka reaktioner. Att vara polis innebär ett stort ansvar och polisarbete kräver förtroende från allmänheten. Det förtroendet skadas självklart då poliser använder sig av kränkande språkbruk, går till personangrepp eller på andra sätt uttrycker sig olämpligt, även om det är på fritiden och inte i tjänsten.
Ytterligare undangömda bevis i kokainmålet Idag lämnade försvaret in en skrivelse till Svea hovrätt som påvisar ytterligare ett av vid det här laget många undangömda bevis i det stora kokainmålet. I ett protokoll pekas en helt annan person än Jonas Falk, tidigare Oredsson, ut som en "ligaledare" som ska ha investerat närmare åtta miljoner kronor i kokainsmugglingen. Och den personen är inte ens åtalad.
Svenska polisers agentromantik riskerar vanliga människors liv Om ni skulle närvara vid kokainmålet som nu avhandlas i hovrätten kommer ni att få höra hur galet det är. Varje dag är en aha-upplevelse över hur det inte får gå till i svenskt rättsväsende. Motbevis efter motbevis presenteras av försvaret och nu har hovrätten satt ner foten och stoppat rättegången, eftersom det framkommit att några colombianer efter att de erkänt redan blivit dömda för det som tingsrätten dömt Jonas Falk med flera för.
Anstalten Tidaholm prioriterar barnen Det är inte ofta mina krönikor innehåller positiva omdömen om Kriminalvården. Men denna gång vill jag hylla en välfungerande barnombudsmansverksamhet på Tidaholmsanstalten. Även om jag försöker vara nyanserad och någorlunda objektiv när jag skriver så färgas naturligtvis mina texter av över 14 år i fängelse.
Ta barns rättigheter på allvar – gör barnkonventionen till svensk lag! Just nu sitter en ensamstående trebarnsmamma i Kosovo och kämpar för sin sons liv. Den 12-åriga CP-skadade pojken Nis Beqiri har kanske några veckor kvar att leva. Migrationsverket har utvisat honom till Kosovo efter fyra år i Sverige. Hans sondmat tar slut om sju veckor och Hälsoministeriet i Kosovo har bekräftat att det saknas förutsättningar för att behandla Nis i landet.
Ropen skalla – hårdare straff åt alla! Marcus Birro skriver I Expressen att livstid ska vara just livstid och inget annat. Så var det i Sverige för drygt hundra år sedan. Idag är det bara Sverigedemokraterna som står för en sådan inriktning. Men vad populisten Birro anser kan man kanske rycka på axlarna åt. Det är värre när en medlem av Advokatsamfundet framför liknande ståndpunkter.
Ja – visst var det våldtäkt Först vill tydligen en 15-årig flicka bli utsatt för vaginala och orala samlag av ett gäng killar som hon inte känner och inte ens vet namnen på, enligt hovrätten. Sedan hittas hon av förbipasserande utanför huset storgråtande och ropande på hjälp. Hovrätten har kanske uppfattningen att så där underliga är de där människorna som befolkar förorterna?
Flickan, skulden och juristerna Efter den friande domen i målet om gruppvåldtäkten i Tensta, skrev jag en krönika om ärendet. Efter inlägget så blev jag bland annat kritiserad för att jag pratade om en ”våldtäkt” trots att de misstänkta hade blivit friade. Juridikprofessor Mårten Schultz citerade rasistiska kommentarer och hävdade att mitt bloggande utgjorde ett problem för rättsstaten.
Dags att se den skrämmande sanningen I slutet på sextiotalet kom jag in i Kamraterna, förening för Stockholms polismän, en fackförening för obefordrade poliser inom Stockholmspolisen och en av många föreningar i Svenska Polisförbundet. Där deltog jag som ung polis i många och långa debatter om polisens roll i samhället. En del av de frågor som stod högt på dagordningen samlade vi under begreppet polisetik.
Vad vet vi om gruppvåldtäkten i Tensta? Jag brukar läsa domar och förundersökningen innan jag yttrar mig om ett fall. I det här fallet har jag läst domarna, som bifogas den här krönikan, därtill Martin Marmgrens och Mårtens Schultz krönikor här på Para§raf. Och jag tycker att det räcker – en 15-årig flicka har enligt min uppfattning blivit utsatt för en gruppvåldtäkt.
Arga feminister och könskvotering räcker inte Måste man vara feminist eller ha svårt att identifiera sig som man eller kvinna för att intressera sig för genusfrågan? Jag tror det. Åtminstone i det debattklimat som råder i media eftersom det är så otroligt torftigt och tröttsamt.
Varför försvarar du tjuvar mamma? Frågan kommer plötsligt. Min son tittar undrande på mig och det är femhundra meter kvar till dagis. För ett ögonblick överväger jag att trampa gasen i botten och istället prata om dagens utflykt. Men enkla frågor förtjänar enkla, raka svar. Särskilt de som kommer från barn.
Reaktionerna på en våldtäktsdom från Svea hovrätt De senaste dagarna har en friande dom i ett mål där några unga män åtalats för våldtäkt rört upp känslor. Hovrätten fann i det aktuella målet att offret inte befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd att våldtäktsregelns rekvisit kunde anses uppfyllda. Har hovrätten dömt riktigt? Jag vet inte.
