Det är dags att sätta stopp

Att avsätta Dan Eliasson är en Gudi behaglig gärning men det finns detaljer som stör. Alla människor jag känner får ta konsekvenserna av sina tillkortakommanden och visad oduglighet. När man nått en viss nivå kan man vara hur oduglig som helst och ändå drabbas dessa tjänstemän inte ekonomiskt. Trots att de är avlönade med skattemedel tillåts de köra verk efter verk, myndighet efter myndighet i botten och varje gång sparkas de snett uppåt i lönehänseende.

Snömos, skitprat och distanserande

Av en händelse kom jag att läsa om Östersundspolisen och deras gigantiska problem med den nya polisorganisationen. Det visade sig att vid ett brådskande jobb bara något kvarter från polisstation i Östersund så skickades en radiobil från Bräcke trots att det fanns tre lediga bilpatruller i Östersunds polishus. Det handlade visserligen bara om 71 kilometer och en timmas körtid men det fanns alltså tre patruller på något hundratal meters avstånd.

Jag hade fel – det var ännu värre

Beslut från olika myndigheter som inte klargör på vilka grunder beslutet har fattats, är ett otyg. Ricard Nilsson redogjorde för ett sånt fall i sin krönika i måndags. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse. Ett beslut som inte motiveras klart och tydligt, är i princip omöjligt att överklaga. Det ger utrymme för godtycklighet och är därmed inte värdigt en rättsstat. Och detta godtycke präglar svensk kriminalvård ända upp till Justitiedepartementet och regeringen.