Varför ska man kosta på sig att gå polisskolan? Idag får en blivande polis själv bekosta sina studier för att bli polis. Eftersom utbildningen omfattar flera år kostar den därefter. Det blir således en ordentlig studieskuld som skall betalas med en medioker polislön. Vad ger då en polisutbildning efter godkänd avslutning? Du får ett jobb som alla andra har synpunkter på och kan bättre.
Glömda mord och andra försvunna brott Mördare, spioner, tjuvar, smugglare och mordbrännare finns det gott om i Stockholms många gånger mörka historia. Några av dem blev rikskändisar, andra blänkte till i någon notis för att sedan för alltid försvinna ur det allmänna medvetandet. Para§rafs medarbetare Petter Inedahl har kommit ut med en ny bok. Den här gången om glömda mord och andra försvunna brott.
Jag hade fel – det var ännu värre Beslut från olika myndigheter som inte klargör på vilka grunder beslutet har fattats, är ett otyg. Ricard Nilsson redogjorde för ett sånt fall i sin krönika i måndags. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse. Ett beslut som inte motiveras klart och tydligt, är i princip omöjligt att överklaga. Det ger utrymme för godtycklighet och är därmed inte värdigt en rättsstat. Och detta godtycke präglar svensk kriminalvård ända upp till Justitiedepartementet och regeringen.
Från att vara misstänkt till friande eller fällande dom När domstolarna kommer med vitt skilda domar brukar det ibland orsaka debatt. Det kan handla om en tveksam bevisvärdering som en hovrätt eller Högsta domstolen måste justera. Men skillnaden i domar behöver dock inte vara så stor, även små skillnader kan vara avgörande. Det kan synas knepigt att gå från till exempel 18 års fängelse, i tingsrätten, till ett totalt friande i hovrätten men det behöver inte betyda att det måste föreligga en så väldigt stor skillnad.
Informatörer lever farligt Unga människor som mot betalning luras att göra saker polisen inte får göra, eller en nödvändighet i kampen mot organiserad brottslighet? Åsikterna går isär om polisens användning av privatpersoner som informatörer.
Övervakare fick sparken för att ha hjälpt en fånge En fånge som fått fast anställning under sin frigång från anstalt, hade inte råd med busskort och kunde därför inte påbörja sitt nya jobb. Kriminalvården vägrade bidra med tillfällig ekonomisk hjälp. Den intagnes lekmannaövervakare gav då sin klient ett mindre lån. När detta kom till Kriminalvårdens kännedom så fick lekmannaövervakaren sparken.
Det handlar om rättssäkerhet Hur använder polisen informatörer och infiltratörer? Och hur påverkar det rättssäkerheten? Det är vad det ska handla om när Internationella Juristkommissionen anordnar ett panelsamtal nu på måndag.
Debatt E-post istället för närvaro – så ska poliskrisen avhjälpas Den 30 september kom det första delresultatet av Statskontorets granskning av svensk polis. Kritiken var mer än svårläst. Diplomati och kanslisvenska har en förmåga att släta ut och det är svårt att konkretisera kritiken. Det ser nästan ut som om de polisiära cheferna haft ett finger med i spelet när kritiken presenteras...
Polisens djupa kris blir inte mindre av att försöka snygga till utvärderingar Polisens kris märks framförallt i att fler poliser än någonsin säger upp sig. Just nu är det närmare tre stycken varje dag, enligt polisförbundet. Det betyder att uppemot tusen poliser kommer att ha sagt upp sig det närmaste året. Att det avslöjats att polisledningen under en månads tid har fått möjlighet att justera, korrigera, snygga till och tillrättalägga Statskontorets första utvärdering av polisens omorganisation, gör bara det hela än värre.
När amatörpsykologi leder till fällande domar Några rader i en artikel på Dagens Juridik får mig att gå i taket. Det handlar om en man som efter nio år blivit frikänd för den våldtäkt mot barn, en 14-årig flicka, som han dömts och hamnat i fängelse för. Enligt Högsta domstolen (HD) hade han dömts helt utan teknisk bevisning och direkta vittnesuppgifter. Utan domen byggde på ”flickans egna uppgifter”. Dessa uppgifter han nu visat sig ha varit lögner.
Synnerligen extra mycket grovt dråp Det är inte ofta landets riksdagsledamöter och jag är inne på samma linje när det gäller kriminalpolitiken. Men nu har det hänt. I december 2015 publicerade vi en krönika här på Para§raf där jag raljerande föreslog att något riksdagsparti, vilket som helst, skulle kunna dra till med ännu fler lagförslag, om extra synnerligen väldigt mycket grova brott, för att få fler väljare. Och nu har man tydligen lyssnat på min idé.
När inte ens erfarna brottmålsadvokater kan förutse… I fredags framförde jag i min krönika att jag inte skulle känna mig trygg med att det skulle ordna sig, om jag blev misstänkt och gripen för ett grovt brott som jag var oskyldig till. Många har instämt men en del har via mejl till mig ifrågasatt vad jag skrev och tyckt att jag ”var lite bitter” eller ”gränsade till rättshaverist”. Så låt mig förklara närmare varför jag anser att det som ska vara förutsebart i en rättsstat – tyvärr inte alltid är det i Sverige.
Frågan som ställde mig Hon gick på någon folkhögskola, kommer inte ihåg vilken, och ville intervjua mig om rättssäkerheten i Sverige. Sådana samtal får jag då och då men den här gången blev det inte som det brukade bli, för hon som ringde hade både skarpare och mer genomtänkta frågor än vad som brukar vara fallet. Och till slut kom den där frågan som ställde mig.
Enligt polis och åklagare utgjorde förhör med medium väsentligt bevisning i mordrättegång Vi har i en tidigare artikel återgett vad vi grävt fram om ett mordfall i Gnesta, i Södermanland. Vi ifrågasatte polisens utredning utifrån att det fanns en annan möjlig gärningsman än den som dömdes för mordet. I utredningen mot den dömde återfinns bland annat ett förhör med ett medium som påstår sig ha kontakt med det avlidna mordoffret.
Åklagarnas plan lyckades Förra fredagen skulle beslut komma från Svea hovrätt avseende fortsatt häktning eller inte av Julian Assange. Men det blev framflyttat en vecka med kort varsel till idag. Naturligtvis hade det att göra med den pinsamma presskonferensen i förra veckan från åklagarnas sida. Idag kom beslutet som innebar fortsatt häktning.
